QUITO Det är torsdagsmorgon och Serafina Ferrari står och sopar det ljusblå golvet i sitt grönrutiga förkläde. Barncentret där hon bor och jobbar ligger i en förort utanför Ecuadors huvudstad Quito.

– Det är viktigt att det är rent och fint. Barnen lever i smutsiga och fattiga miljöer därhemma och vi vill därför erbjuda dem en ren och ordnad plats, säger hon.

Serafina Ferrari är 69 år gammal och har levt som nunna ända sedan hon var 16 år. Så länge hon kan minnas har hon känt att hon vill hjälpa behövande.

Serafina Ferrari gör allt hon kan för att hjälpa barnen på centret med utbildning.

1993 lämnade Serafina Ferrari Italien och flyttade till Quito. När hon anlände till huvudstaden var behovet av hjälp stort, med många övergivna barn på gatan.  2002 lyckades Serafina Ferrari starta ett center för barn och erbjuda dem en måltid mat och en plats att vara.

– Från början kom bara runt 15 barn varje dag men nu, 15 år senare, är det runt 250 stycken.

Centret är en plats för barn mellan tre och 17 år där de kan vara både innan och efter skolan. Det är en plats där de får mat, läxhjälp och där de kan leka. Serafina Ferrari är huvudansvarig på centret och ägnar sig åt en rad olika saker varje dag. Mycket tid går åt att konversera med barnen och deras föräldrar. Hon säger att många kommer till centret varje dag för att prata och be om ekonomisk hjälp.

Barnens situation är ofta problematisk med missbruk, våld och fattigdom i familjen. Majoriteten av familjerna lever under extremt enkla förhållanden och saknar ofta en ordentlig isolering i husen samt rinnande vatten, berättar hon.

– Man vill självklart hjälpa alla ekonomiskt men det är omöjligt.

Centret drivs framförallt med resurser från Serafina Ferraris hemland, Italien, från det religösa institutet Ancelle della Carità, men det är ändå svårt att få verksamheten att gå ihop ekonomiskt.

– Den ecuadorianska staten har inte hjälpt oss med en enda krona.

En del av arbetet på centret går därför till att försöka hitta företag och privatpersoner som vill donera. När Arbetet Global besöker centret har det just mottagit en donation med ris och olivolja så Serafina Ferrari är glad.

Om framtiden säger hon att hon vill hjälpa fler barn att testa på andra aktiviteter såsom dans, teater och sport men uttrycker även hur viktigt det är att fortsätta driva centret i samma riktning som nu.

– Det absolut viktigaste är att hjälpa barnen med skolan så att de inte hoppar av och förlorar ett år, det ska vi fortsätta med.

Alva Jonevret 

En dag med Serafina Ferrari

Är: 69 år, nunna och initiativtagare till centret Ceipar

Bäst med jobbet: Tillfredsställelsen att se barnen lära sig nya saker i skolan

 

En arbetsdag i klockslag: 

06.30 Morgonen startar med morgonbön.

07.00 Från sju finns Serafina Ferrari tillgänglig och välkomnar och leker med barnen. Är det kallt ute får barnen något varmt att äta.

09:00 Alla samlas i en ring innan de går inomhus för läxläsning i klassrum på centret. Serafina Ferrari passar på att städa skolgården.

10:30 Nunnorna hjälps åt att dela ut mat till hemlösa människor som bor i närheten.

12:00 Dags för lunch för barnen och personalen. Linser och ris serveras alltid med undantag för vissa festligare dagar.

13:00 Barnen lämnar centret för lektioner i skolan. Serafina Ferrari välkomnar nya barn som får hjälp med läxläsning och därefter får leka på skolgården.

17:00 Barnen går hem och det är slut för dagen.

 

Färre nunnor i världen

Nunnor finns inom romersk-katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan och i andra kristna samfund, samt även inom buddhismen.

En nunna lever i celibat och har i många fall avlagt ett så kallat fattigdomslöfte, vilket innebär att hon lever under materiellt blygsamma förhållanden.

Antalet nunnor världen över har minskat drastiskt sedan 1960-talet. Enbart under 2000-talets första år så minskade antalet nunnor i Europa med närmare 40 000, i Nordamerika med 6 000 och Sydamerika drygt 1 000.

Källa: Catholicworldreport.com