Tuff väg för Kinas paketbud

För honom själv innebär yrket låg lön, extrema arbetsvillkor och få möjligheter att träffa sin treårige son.

Liu Xingyu väntar utanför ett café i Peking. Först var han tveksam över att ses, dels för att berätta sanningen om sitt jobb, dels för att varje minut räknas i jobbet.

De kallas ”kuaidi” och Liu Xingyu är långtifrån ensam. Det beräknas finnas över en miljon som nu arbetar med att leverera varor, beställda via olika nätsajter.

I Peking med mer än 21 miljoner invånare och trafikköer från morgon till kväll är sådana expressleveranser ett sätt att själv slippa åka till butiker och en självklar del i stadsbilden. Ordet ”kuaidi” vilket kan översättas med ”snabbleverans” hörs hela tiden när det meddelas att en leverans är framme.

De flesta precis som Liu har flyttat från fattiga provinser till de växande storstäderna på jakt efter ett jobb men utan utbildning har man till slut tvingats att acceptera rollen som kuaidi.

– Jag har gjort det här i två år nu, det fanns inga andra jobb för mig, berättar han.

Hans ögon är redan trötta. Den här arbetsdagen har precis som alla andra börjat vid klockan 5.30. Nu har det gått ett par timmar men redan har Liu Xingyu hunnit med att leverera 90 paket med sin trehjuliga moped.

Det kommer att bli många fler innan arbetsdagen är över vid klockan 22 ikväll.

– Det är stressigt men också ett väldigt ensamt jobb. När jag kommer hem på kvällen sover ju redan min son. Honom hinner jag bara träffa på lunchen, säger Liu.

Hemma finns förutom den treåriga sonen och hustrun även svärmor. Det är hon som hjälper till att ta hand om barnet när föräldrarna arbetar. För Liu blir det nämligen bara 1-2 dagar ledigt i månaden.

I lön får han 3 500 kinesiska yen, ungefär lika mycket i svenska kronor, och en yen för varje paket som levereras. Men det är inte bara därför tiden är så värdefull. Kommer något försent kan han tvingas att betala böter. De utnyttjas också i stor utsträckning.

– En del provar kläder som de beställt, om det inte passar ska jag åka tillbaka med kläderna och sedan komma tillbaka med en ny storlek. En gång skulle jag leverera en lampa, den var trasig när jag hämtade den men kunden hävdade att jag haft sönder den så då fick jag betala, berättar Liu Xingyu.

I lastutrymmet där bak på den blåa mopeden kan i princip allt levereras som får plats när Kinas e-handel nu växer lavinartat. Kläder och matvaror är bland de vanligaste produkterna.

– Men jag har även levererat levande fiskar, det har varit olika insekter som folk köper för att ha tävlingar där insekterna ska slåss mot varandra, berättar Liu Xingyu.

Själv sitter han utan mycket till skydd i den hetsiga trafiken. Motorcykeln är öppen på båda sidorna och han har bara ett tunt glas framför sig. En krock med en bil i hög fart skulle bli förödande.

– Fast det har inte hänt… än så länge, säger han.

Ett par dagar senare vid Alibabas huvudkontor, förklarar grundaren Jack Ma sin vision för en svensk näringslivsdelegation på besök. Alibaba är redan ett av världens absolut största bolag men Inom en väldigt snar framtid ska konsumenten kunna beställa en vara och få den levererad inom 72 timmar, oavsett var man befinner sig, lovar Jack Ma.

Svenskarna på plats tittar beundrande när Alibabas PR-människor visar en reklamfilm på storbildsskärm. På slingrande vägar visas ett bedårande vackert kinesiskt landskap där en kuaidi kör sin moped i maklig takt.

Det är så långt ifrån Liu Xinguys vardag det går att komma. I den vision som Jack Ma målar upp tänker inte Liu Xingyu vara med. Han har redan bestämt sig.

Liu har lyckats köpa en bostad åt sig och familjen i staden Tianjin där priserna är lägre än i Peking och även om flytten inte sker förrän nästa år är målsättningen klar.

Där ska familjen kunna börja ett nytt liv.