President Donald Trump har med rätta fått kritik för sitt påstående att motdemonstranterna själva har del i skulden då en ung kvinna dödades av en högerextremist i Charlottesville i USA.

Men trots det osmakliga i att lägga skulden för dödligt dåd på offret själv vet vi att stödet för Trump inte kommer att påverkas av hans ord. Inte heller har den stora mängd faktafel, hån och oförskämdheter han hittills har levererat haft någon inverkan på hans popularitet.

Trump blev presidenten som ratar fakta och nu bygger ett populistiskt luftslott på aggression och känslor.

Och här finns mycket att lära för Sverige, om vi inte vill att kunskap på ett liknande sätt ska brytas ned av populistiskt godtycke.

Detta populistiska godtycke startade långt före valet. Vi minns Trumps liknelser av krigsflyktingar med ormar som dödar alla som kommer till undsättning. Eller hans oförställda och, märk väl, upprepade hån mot det föräldrapar vars son stupat i amerikanska arméns strider i Irak.

Ingen som vet hur USA vanligtvis vårdar minnet av fallna hjältar hade nog trott att dessa ord någonsin skulle kunna fällas av en presidentkandidat.

Trump var mycket tydlig med vad de amerikanska väljarna kunde förvänta sig under hans styre. Väljarna fick just det som utlovats. Och de tycks nöjda. Enligt en studie i våras ångrar sig bara 2 procent av Trumps väljare samtidigt som hela 15 procent av dem som röstade på Hillary Clinton ångrar sitt val.

Hur är det möjligt?

De vanligaste förklaringarna till att Trump vann valet och fortfarande har så stort stöd trots uppenbara osanningar och oförställt hån, är att peka på inkomstklyftorna.

Men klasskillnaderna räcker inte som förklaring.

Mycket av Trumps lockelse kan också förklaras av bristande kunskap. Nyligen visade en undersökning att sju procent av amerikanerna tror att chokladmjölk kommer från brunfärgade kor och 48 procent kunde inte peka ut kakao som en ingrediens i chokladmjölk.

Innanför kuststaterna är uppfattningen allmän om att klimatförändringarna endast är ett påhitt av universiteten för att få ökade anslag.

Och då spelar det ingen roll om varenda ekonom eller forskare visar att Trumps politik leder till ekonomisk stagnation, eller att klimathotet är reellt, eller att nazister är våldsamma.

Utan kunskap faller all relevant information, och alla uttalanden från professorer eller ekonomer – eller journalister – värderas med känslor i stället för med förnuft och analys.

Vi har därmed gått in i en ny era i världspolitiken där USA:s president inför sina väljare kan underblåsa diktatoriska strömningar med hjälp av i stort sett vilka felaktigheter som helst.

Bara han samtidigt skäller på ”eliten” så går till och med de grövsta grodorna hem. Om personer med utbildning och kunskap försöker rätta hans faktafel slår det tillbaka i form av ännu större stöd, eftersom rättelserna ses som ett sätt för ”eliten” att tysta sanningen.

I Trumpland härskar i dag George Orwells forna devis: ”Okunnighet är styrka”.

Därmed är också lärdomarna för Sverige givna.

Dels måste vi undvika stora klassklyftor. Något den borgerliga alliansen inte verkar ha förstått då de lägger förslag om att lagvägen sänka människors löner och öka klyftorna.

När det gäller ekonomiska klyftor har Sverige visserligen klarat sig betydligt bättre än USA. Medan USA:s arbetarklass inte sett sin reallön höjas alls har den svenska LO-arbetaren i snitt ökat sin reallön med 60 procent på 40 år.

Men samtidigt har ökat arbetstempo och nya anställningsformer som sms-anställningar och tillfälliga påhugg skapat en ny underklass där arbetare med usla arbetsvillkor står utanför både fast lön och fast anställning.

Men för att undvika USA:s demokratiska förfall behövs också kunskap. Kunskapens starka kraft har fallit i glömska i Sverige genom något som nog närmast kan benämnas som naivitet, där vi trott att alla i Sverige automatiskt skulle inympas med grundläggande demokratiska kunskaper bara genom att växa upp här.

Men när nazister tillåts demonstrera i Almedalen och ropa Sieg Heil i svensk översättning är kunskapsbristen påfallande. När etablerade journalister på public service lånar sig till att vidareförmedla osanningar om ”bokbål” på våra bibliotek är det kunskap som saknas.

När uppgifter om en förestående ekonomisk katastrof sprids i media trots högre tillväxt än på åratal med förklaringen att ”vi måste ta folks oro på allvar” är det kunskap som saknas. Och när extremhögern tillåts dela ut rasistiska flygblad i våra skollokaler saknas väldigt mycket kunskap.

Sammantaget måste vi värdera upp kunskapens betydelse för demokratin. Skolan har ett uppdrag att förmedla demokratiska värderingar till Sveriges elever.

Det är inget vi kan ta lätt på. Demokratin måste redan från årskurs ett försvaras med kunskap för att vi ska kunna stå emot de antidemokratiska krafterna.

Det handlar inte om ”fake news från pk-maffian”, som president Trump nog skulle kalla det. Det är att värna demokratin med fakta.

Minskade klasskillnader och ökad kunskap är vägar för att försvara demokratin och stoppa extremhögern. Dessa båda faktorer måste vara fundamenten i framtida samhällsbygge.

Donald Trump visar oss vad som annars kan ske.