Med tydliga budskap om politikens inre kärna levererade Stefan Löfven på söndagen det kanske mest statsmannalika tal han hållit under sin tid som statsminister.

Visst fanns här det förväntade försvaret av den svenska modellen. Visst fanns här också ett lika förväntat angrepp mot Alliansens kufiska förslag att Sverige som enda land bland västvärldens utvecklade nationer ska lagstifta om att sänka lönen för människor.

Och visst fanns här också en rad konkreta löften i Löfvens sommartal, vallöften får vi väl kalla dem så här bara ett år före valet. Till exempel att polisen ska få två miljarder kronor extra redan i år, och att välfärd och sjukvård ska tillföras satsningar som motsvarar 40 000 nya underskötersketjänster.

Men fokus låg på ett djupare plan. Med hänvisningar till både John F Kennedy, Robert Kennedy och Martin Luther King cirklade frågeställningen runt vilket samhälle vi tillsammans egentligen vill skapa genom politik. Och här tog den senaste tidens nazistiska yttringar stort utrymme.

Det är ingen tvekan om att Stefan Löfven och Socialdemokratin nu inser faran med extremhögerns frammarsch. Nazism handlar inte om en åsikt bland andra, det handlar om en medveten attack på demokratin från en brutal ideologi. Nazism erkänner inte och kommer aldrig att erkänna rätten att hysa andra åsikter. Det var därför mycket glädjande att höra Löfven lova att återuppta stöden till hågkomstresor för nazismens brott mot mänskligheten.

Tjugo år efter att Göran Persson bjöd in till den stora förintelsekonferensen i Stockholm lovade Löven också att en liknande konferens åter ska hållas i Sverige. Med det offentliga Sveriges ofta handfallna svar på nazismens attacker och med en ökad antisionism är en sådan konferens välkommen. Löfven poängterade också att alla i Sverige ska veta vad som gäller när det kommer till demokratiska värderingar.

Med tunga ord om både statens och individens ansvar ville Löfven nog ses som en företrädare för den sammanhållna nationen där åsikter visserligen bryts mot varandra i debatter och skriftdueller men där alla i grunden drar åt samma håll för att skapa ett värdigt liv för alla medborgare.

Det är en vision att ha respekt för.