Den 13 juli klockan 14.09 kom larmet om att ett brobygge rasat i Ludvika och att tolv byggnadsarbetare fanns i rasmassorna. I dag vet vi att alla överlevde – tack och lov – även om flera är svårt skadade och kommer att behöva vara borta från jobbet en längre tid. Vad detta får för ekonomiska och personliga konsekvenser för de drabbade kan vi bara gissa.

När det sker en allvarlig olycka på en byggarbetsplats är det något som gått snett och någon som bär ansvaret. Så även vid denna olycka i Ludvika. Det är viktigt att vi får fram den eller de som står skyldiga och att det utkrävs ansvar.

Tyvärr börjar vi redan nu se vart åt det barkar. Det var flera entreprenörer på plats, och det finns risk för att utredningarna kommer fram till att alla bär en liten del av ansvaret, och att något straff inte kan utdömas.

Ett bygge är inte vilken arbetsplats som helst. Där finns kranar som lyfter tusentals ton varje dag. Det svävar betong, formar och armering över byggnadsarbetarna från första minut. Riskanalyser kring upplägget inför varje dags arbete är avgörande för allas säkerhet.

När ett bygge fungerar, då finns det ingen bättre arbetsplats. Men när den inte gör det, då är det med våra kroppar och vår hälsa – tyvärr också ibland med våra liv – som insats.

Sju personer dog i samband med byggolyckor 2016. Detta är i sig sju tragedier, sju människoliv som gått till spillo. Men endast ett av dessa fall ledde till åtal. I övriga fall lades förundersökningarna ner, vilket betyder att ingen kommer att ställas till svars.

Hittills i år har 1 629 arbetsolyckor med sjukfrånvaro inom byggindustrin anmälts till arbetsmiljöverket.

549 av dessa är med längre frånvaro än 14 dagar. Skadorna rör sig om allt från fall-, kläm- och rasolyckor till vibrationsskador och skador från kemiska ämnen.

Det finns också ett mörkertal. Utländska arbetare som inte omfattas av svenska socialförsäkringssystemet redovisas inte i Arbetsmiljöverkets olycksstatistik. Däremot särredovisar verket dödsfallen bland utländska arbetare.

Under de senaste åren har arbetsklimatet hårdnat ute på våra byggarbetsplatser. Antalet underentreprenörer har ökat.

Det ställer höga krav på arbetsmiljösamordning. Här måste arbetsgivarsidan ta sitt ansvar och det har de inte gjort.

När en olycka sker och frågan om ansvar ska utkrävas pekar företagen på varandra. Så här kan vi inte ha det i byggbranschen i Sverige 2017. Först och främst måste arbetsgivarna lyssna på våra fackliga skyddsombud och vidta åtgärder när brister påtalas.

Och om en olycka ändå inträffar måste det finnas en huvudentreprenör som kan hållas ansvarig.

Det är också viktigt att fackliga företrädare kan genomföra löpande träffar för att stötta skyddsombuden i sitt tillsynsarbete. Detta är inte alltid uppskattat av arbetsgivarna.

På Byggnads gör vi aldrig skillnad på folk och folk och vet att på ett bygge måste vi ges förutsättningar att kunna lita på varandra. Annars funkar det inte. Det är då det sker olyckor. Det är då människor far illa och slutresultatet blir dåligt. Vi vill inte ha något A- och B-lag på våra arbetsplatser.

Vi kommer aldrig acceptera att stora byggjättar med miljarder i vinster tycker att folk från vissa länder kan arbeta under sämre villkor när det gäller löner och säkerhet. Allas liv är lika mycket värda.

Varje sommar sker olyckor – inte sällan med dödlig utgång – och vi fackliga företrädare får avbryta semestern och sitta i media och säga att ”vi vet ju inte riktigt vad som hänt, vi ska inte spekulera innan vi vet, det kan vara materialfel…”

Men när sedan förundersökningarna kommer visar det sig nästan alltid att det har handlat om olyckor som hade gått att förebygga om säkerhetsarbetet tagit på allvar. Men där tar det ofta stopp. Företagen vägrar ta ansvar utan står och pekar på varandra.

Byggnads har en nollvision kring olyckor på jobbet. Vi vill att alla byggnadsarbetare ska komma hem till sina familjer efter arbetsdagens slut.

Tillsätt därför en statlig haverikommission så vi en gång för alla kan få ett svar på varför mellan 5 och 15 byggnadsarbetare dör i olyckor på arbetet varje år, och sätta stopp för det. Hade det gällt poliser, lärare eller journalister hade det varit gjort för länge sedan.

Vi byggnadsarbetare älskar våra jobb, vi älskar att vara med och bygga Sverige – men vi vill kunna göra det med både livet och hälsan i behåll.