Svensk ekonomi går som tåget visar ny statistik från Arbetsförmedlingen. Ungdomsarbetslösheten har störtdykt och 200 000 fler människor går till jobbet i dag än när Alliansen hade makten för tre år sedan.

Och det är naturligtvis glada nyheter. Eller är det så?

Att Moderaterna inte vill glädjas när det går bra för Sverige har vi vant oss vid. Moderaternas taktik är i stället att svara med orden: ”nu ökar antalet bidragsberoende!”.

Enligt moderat logik blir nämligen varje person som får jobb efter skolan genast bidragsberoende. Denna person har ju rätt till sjukpenning. Och sjukpenning är en form av bidrag.

Enligt denna moderata logik, som fått dem att sjösätta hittepå-kampanjen att ”en miljon människor lever i bidragsberoende” ökar alltså bidragsberoendet när fler får jobb. Och då är det naturligtvis svårt att glädjas åt ökad sysselsättning.

Än mer allvarligt är dock när positiva rapporter förvrängs i en kombinerad arbetarfientlig och rasistisk agenda. En sådan vrångsyn baseras ofta på att skillnaden i sysselsättning är mycket stor mellan inrikes och utrikes födda efter att de flyktingar som anlände 2015 nu kommer ut på arbetsmarknaden.

Sverigedemokrater och extremhöger anser därmed att de får belägg för sina påståenden om en förestående ”systemkollaps” på grund av invandringen.

Men här finns två grundfakta som borgerliga partier struntar i och som SD förnekar.

Det ena är att Sverige trots den stora flyktinginvandringen ligger på den övre halvan i en europeisk jämförelse när det gäller andel utrikes födda som får jobb. Det har gjort att den totala arbetslösheten ligger stilla, trots flyktingtillströmningen.

Det andra är att det just nu finns över 100 000 lediga jobb på svensk arbetsmarknad. Sverige går som sagt som ett framrusande tåg och företagen skriker efter personal.

Den absoluta majoriteten av de 100 000 lediga jobben återfinns dessutom inom LO-yrken. Att utbilda flyktingar till de jobb som finns borde därför vara ett självklart mål som alla partier kunde enas kring.

Men icke.

Den borgerliga ambitionen att försämra för arbetare och öka klasskillnaderna gör att kopplingen mellan att utbilda flyktingar och att täppa till personalbristen är fjärran hos moderater, den är fullständigt obefintlig hos SD och tyvärr inte heller aktuell hos vare sig Liberalerna eller Centern. Det såg vi mycket tydligt när Alliansens partiledare i veckan lade fram sitt nya förslag om ”inträdesjobb”.

Förslagets kärna går inte att beskriva som annan än lönedumpning. Lönen ska ned till 30 procent under lägstalönerna inom varje bransch för dem som omfattas.

Och någon utbildning behövs inte. ”Jag kan tänka mig att någon äldre lär de yngre”, var Jan Björklunds nonchalanta ord på Alliansledarnas presskonferens om utbildningens vikt och funktion.

Och Centern gör nu alltså allvar i partiets tidigare hot om att även de kräva lagstiftning för att få ned arbetarnas löner. Att sänka lönen för tjänstemän eller akademiker ingår dock inte och har aldrig ingått i förslaget.

Nå, skapar vi jobb till invandrare genom att sänka arbetares löner, öka klyftorna och strunta i utbildning?

Förstår inte Alliansföreträdare vilka krafter de släpper lösa genom sådana argument? Förstår de inte vilken hatfilosofi de gynnar?

Under helgens SSU-kongress sade LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson att kampen mot nazism och främlingsfientlighet är två av LO:s viktigaste uppgifter. Det är helt rätt.

När Alliansen och SD tar Sveriges goda ekonomi som intäkt för att i stället öka klasskillnaderna och ställa flyktingar mot svenskar är det uppenbart att kampen för arbetares rättigheter och kampen mot rasism är två sidor av samma mynt.