Väder: 16 grader och molnigt med vissa solglimtar.

Publik: 700 enligt arrangörerna.

Starkaste applåd: Om inte nazisterna hade stått i publiken hade det kanske varit när Gustav Fridolin pratade om det oglamorösa med miljöpolitik, ”reduktionsplikt”, ”bonus-malus”, ”skatteindexering”…– det är inte bra valaffischer men det är politik på riktigt”.

I och med att nazisterna började bua när Fridolin hyllade Mångfaldsparaden och alla som sluter upp mot rasismen och nazismen svarade publiken med ännu större applåder.

Rekvisita och scenografi: Ett bord med en blombukett. I bakgrunden en grön vägg med partiets maskroselogga och partinamnet.

Pratade mest om: Miljö och klimat. Gustav Fridolin hade räknat i Almedalen. ”Sedan i söndags har det hållits tre timmar tal här. Mindre än fem minuter har handlat om miljön”.

Partiledaren började sitt tal i Detroit, där lokaler som tidigare rymde bilföretag har lämnat plats för miljökontor, skolor och museum. Han reste retoriskt vidare till Kina, där världens första solkraftspark invigts ovanpå en gammal kolgruva. Och hamnade därefter i Visby, där regionen ”leder biogasligan” och vill bli först med ett helt förnybart energisystem. Han valde att lägga fokus på investerare och företagsledare och citerade vd:ar som insett att klimatfrågan är ”en fråga om utveckling”.

Utvecklingslinjen, kallade Miljöpartiets partiledare det bärande temat för sitt tal, en linje han menar står mot nejsägarna. Samtidigt som han pekade på att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland, något som regeringen står bakom, kritiserade han de borgerliga, främst Moderaterna, samt Sverigedemokraterna för att bromsa klimatarbetet i riksdagen.

Yrkesgrupper i fokus: Lärare fick störst utrymme i talet. Även studievägledare fick plats. Fridolin pekade även på att det ska bli billigare för ”ensamföretagare” att anställa sin första medarbetare, något som är bra för ”designern på vindskontoret”.

Årets alibi från verkligheten: Gustav Fridolin sa att han under året som gått särskilt minns ett möte i ett lärarrum i Malmö med rektorer, lärare, studievägledare och fritidspedagoger. De beskrev vad de ”har att slåss emot” – att barnen tidigt upplever att de inte har samma chans som andra vilket bland annat leder till att barn lockas att bli ”hjälpredor till tungt kriminella”.