Efter Miljöpartiets regniga lördag i Almedalen står det tämligen klart att Gustaf Fridolin får svårt att axla rollen som framtidsnamn inför valet 2018.

Miljöpartiet skulle troligen vinna rejält om de i stället, vid sidan av det andra språkröret Isabella Lövin, lanserade någon som kan företräda en klar partilinje.

Hos Gustaf Fridolin är en sådan linje nämligen svår att upptäcka. Om den finns där alls.

Inte för att Fridolin misslyckades just denna lördag i Visby. Tvärtom gjorde Fridolin bra ifrån sig både under förmiddagens utfrågningar och i sitt partiledartal.

Han gav till exempel klara besked om den nya flygskatt som den rödgröna regeringen vill införa. Någon anledning att ändra på förslaget finns inte, slog Fridolin fast med en självklarhet vi gärna ser mer av från den rödgrön regeringen.

Men frågan om flygskatt är lätt. Orättvisan i att undanta miljöskatt just för välavlönade flygresenärer är så tydlig att det är lätt att få en majoritet av svenskarna att förorda en förändring.

Men hur var det med id-kontrollerna och flyktingfrågan? Eller med vapenexporten som skulle stoppas, eller med brunkolet som skulle ligga kvar i marken? Tre frågor där Gustav Fridolin sagt en sak men varit med och beslutat någonting helt annat.

I det interna språkrörskriget lyckades Fridolin lägga över det mesta av svekdebatten på det tidigare språkröret Åsa Romson som fick lämna sin post. Men få kan ha missat hans mycket tydliga inblandning i besluten.

I sitt tal nämnde Fridolin därför inte någon av de svårare frågorna. I stället ägnade han större delen av sitt tal till att prata framtidens klimat.

Där har dock Isabella Lövin både större kunskaper och större förtroende. I jakten på var Miljöpartiet i allmänhet och Gustaf Fridolin i synnerhet står i andra frågor blev den inbitne Almedalsbesökaren i stället tvungen att följa övriga utfrågningar under dagen.

I Aftonbladets utfrågning några timmar före talet uttalade sig Fridolin till exempel mycket intressant om hur han ser på regeringsbildningen efter valet 2018. Gustaf Fridolin slog fast att blockpolitiken nu är borta ur svensk politik.

Nu gäller det att samtala med andra partier, faktiskt alla partier utom Sverigedemokraterna. Denna öppning mot höger är inte unik för Fridolin i frågor som inte har med klimat och miljö att göra.

Då och då har han till exempel öppnat dörren för fortsatt vinstuttag ur privat drivna skolor.

Men vad tycker Miljöpartiet? Och vad tycker Miljöpartiets väljare?

Isabella Lövin har en betydligt trevligare sits. Efter en trevande inledning har hon snabbt skaffat sig stringens och kompetens för posten som språkrör. Hon har till och med lyckats återskapa tron på Miljöpartiet som ett parti för just miljö- och klimatfrågor.

Ett namn som vid hennes sida skulle kunna dra väljare är naturligtvis den tidigare EU-parlamentarikern Carl Schlyter, om det inte vore för att han ses som en dissident av partiledningen, en bråkstake som inte vill rätta in sig i leden utan fortsätter driva den tillväxtkritiska linje som partiledningen gör allt för att överge och inte längre vill förknippas med.

Men frågan är om partiet vet vilken politik som Miljöpartiet i stället vill förknippas med.

Kanske är det denna fråga – vad vill Miljöpartiet – som först måste besvaras innan Miljöpartiet kan få fram rätt namn till valrörelsen 2018, vid Isabella Lövins sida.

För med Gustav Fridolin lär osäkerheten fortsätta.