Skillnaden i synen på LO-kollektivet är enorm under Almedalsveckans många punkter om hur vi skapar jobb, nu och i framtiden.

På det ena seminariet trängs kommunala tjänstemän från Karlskrona längst fram i det lilla rummet högst upp i ett av Visbyhusen. De har kommit till Visby för att berätta om Karlskrona kommuns arbete med arbetsvalidering: att utfärda yrkesintyg för kockar till storkök.

Så många besökare har dock inte slutit upp, även om en grupp skyddsombud hittat hit.

Många i storköken har jobbat i åratal, berättar tjänstemännen från Karlskrona, ibland har kockarna jobbat i decennier, utan att ha någon formell utbildning. När deras yrkesskicklighet nu valideras och befäst på ett papper får de en starkare ställning på arbetsmarknaden. Och om det finns kunskapsluckor erbjuds de kompletteringskurser.

Det råder ingen tvekan om att det här är ett bra sätt att fånga upp den kunskap som finns, både bland kockar och i många andra arbetaryrken, och som stärker arbetares yrkeskunskap och yrkesskicklighet.
Målet är arbete till alla. Och resultaten är goda.

Men direkt efter att Karlskronas tjänstemän har avslutat sitt seminarium ser jag ett nytt seminarium, i en ny lokal. Här framträder en helt annan typ av talare i ett stort påkostat partytält mitt i Visby. En annan typ av seminarium formas. Publiken får knappt plats.

De vill alla lyssna på hur framtidens digitala samhälle kommer att se ut, och vi får höra en ”guru” inom digital kommunikation med emfas berätta om vilka jobb som blir de ledande när det digitala arbetslivet tar över.

Därefter får vi lyssna till högerekonomen Stefan Fölster som beskriver den djupgående förändring av arbetsmarknaden som kommer att ske.

Och jag tänker: vad händer med kockarna i storköken i Blekinge, de som efter åratal av arbete äntligen får sin yrkeskunskap validerad? Finns de över huvud taget med i det digitala samhället?
Och samtidigt: självklart finns de med.

Skillnaden mellan de båda seminarierna är skriande stor. På digitaliseringsseminariet beskrivs en flashig digital framtid där LO-kollektivets kvinnor och män inte finns med.
Här målas visionen av robotar upp som förenklar vårt arbetsliv. Men för vem sägs inte.

Om tjugo år kommer vartannat jobb att ha försvunnit i automatisering får vi veta, men inte att det redan i tjugo års tid har försvunnit jobb i precis samma takt. Och inte heller att takten har minskat jämfört med när jobben i rasande fart försvann under 1950- och 1960-talen.

Effektivisering, automatisering, robotisering, datorisering, digitalisering, orden är många för den strukturomvandling som startade efter jordbrukssamhällets långa tidevarv och som fortfarande pågår. Men med jämna mellanrum används denna ständigt pågående strukturförändring för att skapa klasspolitik. Med jämna mellanrum för högerpolitiker och högerekonomer fram det falska budskapet att vi nu kan säga adjö till parternas roller på arbetsmarknaden, att fackens tid är förbi, att fasta jobb är något vi kan se oss i månen efter, och om vi behöver hjälp borde den ges av privata utförare och inte kommunala tjänstemän, som dem i Karlskrona.

På 1990-talet lanserades till exempel ”kaospiloter” som påstods kunna lotsa enskilda genom den nya automatiserade världen betydligt bättre än facken eller stat och kommun. Och varje gång samhällsutvecklingen och jobbförlusten förs på tal får vi höra att framtidens arbetare inte kan göra anspråk på så höga löner som i dag.

Men trots den ständiga strukturomvandlingen så är sanningen att av de cirka 100 000 jobb som just nu i detta ögonblick är vakanta på svensk arbetsmarknad tillhör den absoluta majoriteten LO-yrken.

Här kan alltså 100 000 personer få jobb i morgon dag, med rätt utbildning. Problemet är bara att vi många gånger har svårt att validera yrkeskunskaper och fylla på de kunskapsluckor som finns.

Just det som Karlskrona kommun försöker åtgärda.

Det är en verklighet vi aldrig får höra om när digitaliseringens framtid debatteras från en högerposition. Och högerekonomernas flashiga trendspaning är aldrig flashig när det kommer till LO-kollektivet.

Ändå kommer vägen till en fungerande framtida digitaliserad värld aldrig att gå via digitaliseringsgurus och högerekonomer, utan genom en adekvat arbetsvärdering och en nödvändig facklig kamp för mer rättvis fördelning av resurser och kunskap.

Ni är på helt rätt väg, Karlskrona.