Väder: 16 grader och duggregn – men precis när talet började blev det uppehåll.

Publiksiffra: 1 600.

Starkaste applåd: När Magdalena Andersson pratade om att unga tjejer ska kunna röra sig fritt, dansa hela natten lång, och att sexuella trakasserier och övergrepp ska bekämpas. Men det var jämnt mot jämställdhetsbudskapet ”hela lönen – halva makten”.

Rekvisita och scenografi: En röd matta. Talarbordet täcktes av partiets slogan ”Svenska modellen ska utvecklas – inte avvecklas”. I bakgrunden en bildvägg med ett fält med en vallmo.

Pratade mest om: Demokratin och dess byggstenar. Talet inleddes med att finansministern reste tillbaka i tiden, till sin resa i forna Östtyskland, där hon själv medverkade i demonstrationer sommaren 1989. Några månader senare föll Berlinmuren. ”Det var drömmen om demokrati som fick den att falla”, konstaterade Andersson och berättade om de två insikter som hon burit med sig sedan dess: att demokratin aldrig får tas för given och att ”världen aldrig står stilla – den går att förändra”. Från den personliga inledningen gick talet vidare till dagens trollfabriker med falska nyheter, hotade fritidspolitiker och de utlovade 20 välfärdsmiljarderna till kommuner.

Yrkesgrupper i fokus: Väldigt många. Ur LO-grupperna fick barnskötare, undersköterskor och vårdbiträden roller som välfärdsbyggare. Från tjänstemannagruppen lyftes läkare, lärare, journalister och sjuksköterskor. Även ekonomidirektören och egenföretagaren fick plats i talet.

Årets alibi från verkligheten: Magdalena Andersson själv – två gånger. Dels när hon demonstrerade för demokrati i Tyskland tillsammans med studenterna Thomas och Alex. Dels när hon jobbade i hemtjänsten där hon ”delade på en lättöl och rökte Blå Blend” med Gunvor som hon tog hand om.