När Magdalena Andersson i onsdagens Almedalstal tog avstamp i det Östtyskland där hon för trettio år sedan följde kampen för demokratin blev talet en vandring i en djupt förankrad politisk övertygelse.

Greppet var välgörande. Det personliga engagemanget behövs. Demokratins gränser måste försvaras.
Så långt var Magdalena Anderssons tal mycket tydligt och så även hennes uttalade avsky mot hot och hat, falska fakta och trollfabriker, den växande högerextremismens främsta hot mot dagens svenska demokrati.

Även detta tal hade dock klassklyftor som huvudtema – ett mycket tydligt spår i årets Almedalstal. Och för det stora LO-kollektivet var det naturligtvis mer relevant att höra att Socialdemokraterna vill använda omfördelning och investeringar för att minska de ökande klyftorna än att – som under tidigare dagar – lyssna till Liberalernas Jan Björklunds och Centerns Annie Lööfs löften om att med fler lågbetalda enkla jobb och sänkta löner öka klassklyftorna ytterligare.

Men tyvärr behövs mer.

Trots det retoriskt tveklöst starkaste talet så här långt under Almedalsveckan tog slutligen den återhållsamma finansministern över. Det löfte om att satsa 20 miljarder kronor på välfärden under nästa mandatperiod så att kommunerna ska slippa höja kommunalskatterna är visserligen ett rejält kliv fram jämfört med Alliansens nedmonteringslinje. Ändå är dessa 20 miljarder inte mer än vad som krävs för att hålla vård, skola och omsorg på samma kvalitetsnivå som i dag.

För att vi därutöver ska ta ett kliv framåt i svensk välfärd behövs mer.
Att det därutöver dessutom finns ett mycket stort behov av investeringar i bostäder och infrastruktur är naturligtvis Magdalena Andersson väl medveten om.

Vi har nu 200 000 fler i arbete än vid valet 2014. Alliansens efterlämnade underskott i statens budget har bytts till ett mycket stort överskott.

Samtidigt skriker svensk ekonomi efter arbetskraft, kunskapslyft och en utbyggd infrastruktur som kan öka tillväxten ytterligare och skapa ännu fler jobb.

I det läget blir sparsamheten en hämsko för utvecklingen.

Magdalena Anderssons ord var bra och riktiga: ”Välfärd och omfördelning ger högre tillväxt och ett samhälle som håller ihop”.
Nu väntar vi bara på det slutgiltiga jobb- och investeringspaketet.