Väder: Det hotfulla regnet på morgonen försvann spårlöst och klarnade upp till 18 grader och molnfri himmel.

Publik: 3 900, klart störst hittills i år.

Starkast applåder: När Annie Lööf pratade om nazismen: ”Den hör inte hemma här i Almedalen, den hör inte hemma någon annanstans än på historiens skräphög”.

Pratade mest om: Extremism. Både från främlingsfientliga och nazister liksom från den våldsbejakande islamismen. Annie Lööf fortsatte också spåret som slogs in av allianskollegan Jan Björklund dagen innan. Att använda sig av klassiska socialdemokratiska begrepp som klass och klyftor och beskriva Sverige som ett samhälle som håller på att slitas itu. När Centerledaren talade om Palmes ”envisa engagemang för rättvisa” och ”de stolta traditionerna från Per Albins folkhemsbygge” kanske några gamla centerpartister satte kvällskaffet i vrångstrupen. Annie Lööf menar dock att de stolta traditionerna försvunnit och att Stefan Löfven misslyckats med att bryta utanförskapet.

Rekvisita och scenografi: En lantlig glasflaska med vatten och en bukett med rosor på podiet framför henne.

Yrkesgrupper i fokus: Knappt några alls. Bara en kort mening om att satsa mer pengar på polisen.

Årets alibi från verkligheten: ”Emil” som sitter i rullstol och därför blev fast i arbetslöshet, det på grund av att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan bedömde hans arbetsförmåga olika. Centerledaren använde det som ett argument för att ta in privata företag för att göra Arbetsförmedlingens jobb.