Väder: 18 grader och sol på en småmolnig himmel.

Publik: 2 300.

Starkast applåder: När Jan Björklund gav en rejäl känga till Sverigedemokraterna som han menar fortfarande ”har en fot kvar i den rasistiska myllan”. När han slog fast att Liberalerna aldrig kommer att ”medverka till att ge Sverigedemokraterna makt över regeringspolitiken”, hördes kvällens klart längsta applåder.

Pratade mest om: Klyftorna som han menar växer i samhället: mellan de som är arbetslösa och de som har jobb och mellan de med svensk och de med utländsk bakgrund. Jan Björklund menar att Alliansen har ”lämnat walk over” och låtit Socialdemokraterna ”äga problemformuleringen” kring samhällets klyftor. Han trummade också, med stor emfas, in att han är socialliberal. Möjligen en passning till den pågående striden om partiledarskapet med Birgitta Ohlsson som brukar ses som betydligt mer åt mitten än Jan Björklund.

Rekvisita/Scenografi: Inget mer än en fondvägg med partisymbolen bakom ryggen.

Yrkesgrupper i fokus: Knappast i fokus, men den forna skolministern kunde inte låta bli att prata en stund om skolan och nämna sina egna lärare. Annars var den enda yrkesgruppen som Jan Björklund återkom till textilarbetare, i egenskap av sig själv som uppvuxen i ett textilarbetarhem.

Årets alibi från verkligheten: Inget. I det rätt personliga talet fokuserade Liberalernas partiledare mest på sin egen klassresa, och lite på sina båda söner.