Jovisst var Liberalernas partiledare Jan Björklund nyliberal i sin ungdom, avslöjade han i dagens tal i Almedalen.

Men nu har han fått en större insikt, lät han förstå, och inser numera att ”marknaden inte löser allt”.
Den inbitna marknadskramaren Björklund kom alltså plötsligt ut som marknadskritiker och slog med emfas fast att: ”Jag såg olikheter som marknaden inte kunde lösa”.

Mysko! Vad var nu detta?

Var hade marknadsivraren som till varje pris vill låta våra skatter föras ut av riskkapitalister tagit vägen? Förberedde han sig redan på en blocköverskridande regering efter valet 2018?
Strax kom svaret. Och någon flirt till Socialdemokratin var det verkligen inte.

”Kalla det socialt ansvar utan socialism”, slog nämligen Björklund fast. ”Kalla det vad som helst. För mig är det detta som är socialliberalism.”

Den interna kritiken inom partiet och striden mot utmanaren Birgitta Ohlsson har fått Jan Björklund att försök återfå förtroendet bland partiets socialliberaler, vilka han nu plötsligt ansåg sig tillhöra.

Och det avgrundsdjupa avståndet till de rödgröna tydliggjordes raskt i de recept som Björklund strax därefter presenterade för att minska klassklyftorna, där de enda två spåren stavades ”enkla jobb” och ”låga löner”.

I Björklunds värld, till socialliberalism nu förklädda nyliberalism, är utjämnade klassklyftor alltså detsamma som ökade klassklyftor.

I sanning nydanade. Det är boken 1984 förvandlad till en björklunds 2018. Men visst fanns där även en demokratisk ärlighet i Björklunds tal.

Han kritiserade skarpt Sverigedemokraterna och såg det som en viktig framtida fråga ”att hålla extremisterna utanför makt och inflytande”, vilket är ytterst välgörande att höra i en ny svensk alliansverklighet där högerpartierna KD och M till och med håller öppet för den i ett demokratiskt samhälle orimliga tanken att släppa fram ett rasistiskt högerextremt parti som SD.

Det är faktiskt en så viktig markering att Jan Björklunds ord tål att citeras som ett demokratiskt löfte:
”Liberalerna kommer aldrig att medverka till att ge Sverigedemokraterna inflytande över regeringsmakten i Sverige.”