REPLIK Kurt Junesjö, vi har stor respekt för dig och håller oftast med dig. Vi vet att du har stora kunskaper, men hur tänkte du i din artikel i ”Släng rapporten om machokultur i soptunnan” (Arbetet 2017-05-19)?

Att det är arbetsgivarens ansvar i lagens mening att råda bot på de felaktiga kulturer som finns på hens arbetsplats råder det ingen tvekan om. Här delar vi din uppfattning oavkortat. Vi anser dock att du negligerar machokulturen och det anser vi är djupt olyckligt.

Vi har arbetat många år som elektriker inom byggindustrin och vår erfarenhet säger något helt annat. Machokulturen existerar, den startar  i toppen av företagen och rinner ner genom hela organisationen på ett stort antal företag. Det är en kutym på de flesta arbetsplatser att hålla sig med en rå jargong där sexistiska skämt är vardag och de som inte passar in i mallen stöts ut. Vi är helt överens att det är arbetsgivarnas ansvar att denna kultur försvinner för gott, men vi är alla skyldiga att hjälpa till för att förbättra arbetsmiljön.

Du tar upp bygghjälmarna som ett exempel på att det står i föreskrifter att den alltid ska användas på byggarbetsplatser. Det är en felaktig tolkning. Man ska använda de skyddsutrustningar som arbetet kräver (AFS 2001:3). Men på de flesta byggarbetsplatser används inte hjälm, utan det är bara på de stora bolagens arbetsplatser. Bygghjälmarna är fortfarande ett ”hett” ämne.

Vi har upplevt otaliga bråk om att använda hjälm. Det har sagts både det ena och det andra från alla parter. Anledningen till att bygghjälmarna är ett krav på de stora bolagen är för att inga riskanalyser eller arbetsberedningar görs.

Det går enkelt att skriva bort bygghjälmar ”där ingen risk föreligger” genom att arbetsledare, arbetstagare och skyddsombud skriver en ordentlig riskanalys och arbetsberedning. Just nu är bygghjälmarnas skadeeffekt på rygg och nacke ett hett ämne. Målareförbundets regionala skyddsombud Jan-Åke Öberg påvisar flitigt hur arbetsledningarna misstolkar dessa föreskrifter precis som du verkar ha gjort.

Våra regionala skyddsombud (Elektrikerförbundet, VK 1) rapporterar veckovis om klotter föreställande erigerade snoppar, penetrerade snippor, dikter om vad som ska göras med de kvinnliga kollegorna. Kort och gott råder det samma kultur som i lumpen.

Från ElQvinnor (Elektrikerförbundets kvinnliga nätverk) kommer uppgifter om kvinnliga medarbetare som inte längre orkar med denna jargong och slutar som elektriker.

Vi får höra även att många män inte längre orkar med jargongen och attityderna och slutar.

Detta slätas oftast över med ”alla passar inte i byggbranschen”.

Kulturen är inte enbart förekommande bland hantverkarna, kulturen är lika vanligt förekommande bland chefer och tjänstemän. Vi har alla möts av kommentarer från tjänstemän och chefer så som ”Har du ingen kärring som kan vaba?”, ”Fan du jobbar som en kvinna!”, ”En riktig karl klarar det där själv.”

För inte så länge sedan fick en kvinna reda på att hon inte var önskvärd på en arbetsplats av platsledningen då det redan fanns en kvinna på denna arbetsplats. Precis som om de skulle ha fyllt sin kvot. I detta fall agerade de inblandade företagen helt rätt. De sa ifrån till platsledningen, tyvärr hände nog inte så mycket mer än att den kvinnliga elektrikern välkomnades till arbetsplatsen. Skulle företaget verkligen velat ta tag i frågan skulle andra åtgärder ha vidtagits.

Vi skulle kunna komma med exempel från den råa jargongen som råder på byggarbetsplatser och att risker påhejas av allt ifrån arbetsledare till hantverkare i all oändlighet. Men vi väljer att stanna här.

Det handlar inte om ondska och medvetna val alla gånger. Det handlar om att vi är stöpta i denna modell. Många har svårt att se utanför den. Vi lär oss helt enkelt av de äldre och är en produkt av samhället i stort. Kunskapen om jämställdhet är för låg. Arbetsledare har oftast i stort sett ingen utbildning i arbetsmiljö eller ledarskap. Att de skulle vara insatta i jämställdhetsarbetet finns tyvärr inte på kartan. Stressen medför att genvägar tas i säkerheten. Machokulturen medför att genvägar ses som manligt och duktigt.

En riktig byggarbetare använder sitt eget förnuft över vilka skydd som ska användas. Det ”sunda” förnuftet används flitigt av chefer och arbetstagare. Det ”sunda” förnuftet varierar stort från person till person. I det ”sunda” förnuftet ryms machokulturen. Det ”sunda” förnuftet är livsfarligt. Här måste arbetsgivarna ta sitt ansvar.

Säkerhetskulturer och jämställdhetskulturer måste starta i toppen och rinna ner genom hela organisationspyramiderna. Pröva att ringa runt till hundra slumpvis utvalda företag i byggbranschen och fråga efter deras jämställdhetspolicy. Kontrollera sedan om de som har en, följer den.