På ett år har löneskillnaden mellan män och kvinnor minskat från 12.5 till 12,0 procent, enligt Medlingsinstitutets senaste lönerapport.

Gott så: men det känns som ett mantra vi har hört i decennier, bara 20 år kvar, eller 50 år kvar, eller statistiskt sett ur just detta års utveckling: bara 24 år kvar till lika lön för lika arbete, oberoende av kön.

En orsak till den minskade löneskillnaden är förra årets extra påslag till undersköterskorna. Men ska vi nå ända fram, och helst snabbt, så kan vi inte bara se till löneförhandlingar. Det riktigt intressanta i årets rapport är nämligen att forskarna har kartlagt hur arbetad tid påverkar löneutvecklingen mellan könen. Här uppdagas befängda skillnader mellan könen som måste få återverkningar både på arbetsmarknad och i vår syn på familjelivet.

I denna specialstudie har Medlingsinstitutet valt ut drygt 41 000 personer som slutförde sina studier 2006 och sett vad som hänt med deras löner och arbetstider fram till 2014.

Om vi börjar från slutet kan forskarna konstatera att kvinnorna tolv år efter examen har både lägre lön och kortare avlönad arbetstid än männen.

38 procent av kvinnorna och 15 procent av männen jobbar deltid. Det vanligaste svaret på frågan varför de jobbar deltid är, både för kvinnor och män, att de inte fått eller hittat en heltid.

Myten om att deltid är självvald för många kvinnor visar sig alltså återigen vara fel. Det är en fråga om attityd, främst på arbetsplatserna, och visar återigen hur viktig den principöverenskommelse är som arbetsgivarna SKL och facken har enats om för att göra heltid till norm inom kommuner och landsting.

Men även i hemmen behövs en ny syn om löneskillnaderna ska minska. Kvinnor har nämligen en högre frånvaro från jobbet som beror på att kvinnor tar ut fler föräldradagar, de är oftare hemma med sjukt barn, de vårdar oftare närstående. Till det kommer att kvinnor har högre sjukfrånvaro än män.

Studien visar dessutom att skillnaden i faktisk arbetstid mellan könen faktiskt ökar för varje år mellan 2006 och 2014 för den studerade gruppen (se graf).

Och det riktigt intressanta är att också löneskillnaden följer med och ökar i takt med hur skillnaden i arbetad tid utvecklar sig. stannar du hemma med sjukt barn får du alltså en sämre löneutveckling, vårdar du dina sjuka föräldrar får du sämre löneutveckling. Detta i sin tur påverkar den livsinkomst som ligger till grund för pension och orsakar att kvinnor får kraftigt lägre pension än männen.

Det behövs alltså insatser på flera områden. Att skapa heltider på arbetsplatserna för är en första nödvändig insats, att individualisera föräldrapenningen är en andra. Som en LO-utredning visade häromåret påverkar ett lika uttag av föräldradagar inte den sammanlagda familjeinkomster för LO-familjer.

Men utöver det måste vi komma tillrätta med den grundläggande orättvisan i det obetalda arbetet med hem och familj. Vi måste försvara och ytterligare bygga ut omsorgen för barn och äldre och inte minst fortsätta förändra attityden till vad som är ett nödvändigt och värdefullt arbete för både samhället, företagen och individerna.