Det USA:s befolkning slänger under 1,5 år skulle räcka till att fylla sopbilar i en kö från jorden till månen, får vi veta i inledning till serieromanen Sopigt. Sedan följer historien om JB som får jobb som sophämtare.

Bakom namnet Derf döljer sig John Backderf, som har erfarenheter av jobbet från början av 1980-talet – tydligen ska inte mycket ha förbättrats sedan dess. Sopsäckarna ställs ut vid postlådorna, ibland också andra saker, och om cheferna har gjort upp så ska det med – även om det så är ett piano.

Soporna grävs ner i oändliga mängder. Det skvätter, stänker, forsar av allt vi inte vill definiera och lukten kryper ut ur sidorna. Den psykosociala miljön är lika illa med övervakare och chefer som skriker: ”hajar ni, era puckon?”.

Med ny chef förväntas ”värdelösa släktingar” anställas. De kör mellan fattiga områden och skrytbyggen, ”man kan inte tro att det är samma stad”. Vad spelar det för roll om de gör klart dagens runda dagen efter, undrar JB? ”För … då skulle soporna vinna”, säger kollegan.

Det bestående intrycket är att de redan vunnit.

 

Serieroman

Sopigt – rapport från en soptipp

Derf Backderf

Övers: Johan Andreasson

Kartago Förlag