Regeringen har föreslagit en ny klimatskatt på flyg. 80 kronor för en resa inom EU och upp till 430 kronor för en resa till andra sidan jordklotet. På så sätt ska åtminstone en pyttedel av flygets miljöförstöring kunna förhindras, anser regeringen.

Men förslaget har fått hela den tongivande svenska medel- och överklassen att gå i spinn i total panik. Och efter att de högavlönades ångestskrik har ekat i spalterna har deras  hjälppartier i Alliansen som enade och sammansvurna musketörer lovat att hellre ställa till med regeringskris och nyval än att låta skattehöjningar drabba de högavlönade, hur små skattehöjningarna än är.

Flygskatten ligger i det paket som tillsammans med nya regler för fåmansbolag och oförändrad brytpunkt för statlig skatt ger några ynka tior i skattehöjningar för våra högst avlönade samhällsmedborgare. För tyvärr är det ju inte några större summor det gäller. Välfärden skulle behöva betydligt mer men dessa tior kan närmast betraktas som felräkningspengar i statsbudgeten och de är ännu mindre i jämförelse med de 140 miljarder kronor som försvann från välfärden när Alliansen satt i regering och ideligen sänkte skatterna för samma högavlönade som nu klagar över att de får betala tillbaka en tjuga eller så. Eller rent av 80 kronor i flygskatt.

Men visst, 80 kronor är inte att förakta. Åtminstone för dem som lever på knappa resurser och flyger ofta. Men de som har knappa resurser flyger inte ofta. Och de som ofta flyger har inte knappa resurser.

Det är självklart, men borgerlig logik har valt att blunda för sambandet mellan resefrekvens och resurser.

Det gjorde de även när den borgerliga alliansen i Stockholms läns landsting höjde månadskortet i Stockholms kollektivtrafik med 100 kronor, en höjning som drabbade i stort sett alla yrkesarbetande. Finanslandstingsråd Torbjörn Rosdahl (M) ansåg tydligen att det bara var pjoskigt folk som klagade. ”Det motsvarar ju bara tre chipspåsar”, sa han.

Och nu sitter samma högavlönade borgerliga majoritet i riksdagen och försöker med alla medel blockera regeringens förslag och hota med regeringskris och nyval om regeringen gör flygresor 80 kronor dyrare.

Denna naiva egoism är närmast löjeväckande och inbegriper ett stort mått av klassförakt. Att Alliansen samtidigt säger sig företräda ”vanliga skattebetalare” är naturligtvis inte trovärdigt. För de kan väl inte på allvar få för sig att någon tror på deras löjeväckande prat om att höjd flygskatt hotar Sveriges ekonomi? Lyssna i så fall till de fakta som tidningen Vagabonds krönikör Per J Andersson har tagit fram:

1987 kostade en resa Stockholm – Hongkong 11 880 kronor. I dagens penningvärde motsvarade det i maj 2017 hela 22 888 kronor enligt Statistiska centralbyråns tjänst ”Prisomräknaren”.

Men flygpriserna har fallit väldigt mycket fram till i dag.

Per J Andersson hittar efter en snabb googling en tur- och returresa till Hong Kong för 3 476 kronor.

Hur kan någon högavlönad loungebesökare på Arlanda med något som ens liknar självrespekt försöka påstå att ”Flygskatten hotar Sveriges ekonomi!”? Det är ju patetiskt.

Och om det nu är så fasansfullt att betala de 80 kronor för att rädda klimatet så kan de börja med att hoppa över loungen vid nästa resa. Inträdesbiljetten till den billigaste loungen på Arlanda kostar 240 kronor. Den erbjuder obegränsade mängder vin och öl. Ett avbokat loungebesök sparar alltså in pengar som räcker till flygskatten för tre resor inom Sverige och EU (och är säkert också bra för hälsan). Hoppar de över loungen även på hemresan har de sparat in flygskatten för sex flygresor.

Fast det är nog för mycket begärt. Från sina loungefåtöljer skriker flygskatt- och klimathatarna sig hellre hesa över några tiors ökad flygskatt, samtidigt som de anser sig ha rätt att fnysa föraktfullt över den undersköterska eller den handelsanställda som på väg till jobbet klagar på en kraftig ökning av priset på månadskortet.