En sen lördagskväll, efter stängning. Jag och några kollegor håller vakt utanför krogen vi jobbar på. Några yngre män börjar ta till handgemäng över något banalt.

Jag får en impuls och en adrenalinkick när jag ser den mindre av dessa killar få en smäll. Jag får ett oerhört mod blandat med vad många skulle kalla dumdristighet och går emellan. Jag drar undan den större av dessa killarna, han som är mest aggressiv.

Lika förutspått som självklart får jag en dagsedel levererad och min närvaro utbytes mot suddiga bilder där jag bara ser konturen av något som liknar en stor gorilla. Sen blir det svart. Jag fick återberättat av min kollega att gorillan satte sig grensle över mig och matade slag mot min bål och panna, uppenbarligen något desorienterad lyckas han missa näsa och käke.

Jag har fragment kring hur min kollega drar undan flera killar som gav sig på mig när jag låg ner. Han hjälper mig därifrån och in i köket där jag speglar mig i en kantin och lägger is på ena ögat och pannan med hjälp av en annan kollega. Jag ringer min sambo som kommer och hämtar mig och bryter ihop i bilen.

Ingen vet vilka dessa män var eller riktigt vad som hände. Jag kom lindrigt undan med hjärnskakning, skrubbsår och en blåtira samt några bulor.

Känner jag rättssystemet rätt kommer dessa killar undan, ingen kan identifiera dem eller på något annat sätt knyta dem till händelsen.

Jag gjorde för formalitetens skull en anmälan dagen efter. Samma kväll hade det inte varit någon idé att anmäla, då närmaste patrullbil befann sig 12 mil från orten. Kort sagt, min förhoppning om upprättelse är vag.

Det som slår mig när jag reflekterar över händelsen är att det är konstigt hur sjukt omdömeslösa och primitiva folk är. Jag har jobbat i restaurangbranschen i drygt sju år, och detta var den mest kränkande händelsen mot mig som person som jag har varit med om.

Det ska bråkas om småsaker, bagateller och missförstånd.

Men det är en självklarhet, vissa tål inte sprit eller har en tendens att överkonsumera den typen av varor så att de hamnar i vad vi i branschen kallar för ”krokodilstadiet”. I det stadiet handlar tillvaron uteslutande om följande; dricka, äta, sova, slåss och sex.

Avsaknaden av mentala spärrar gör att i övrigt städade individer förvandlas till våldsbenägna odjur när de inte får som de vill. Konsekvensen av dessa individers agerande blir en enorm belastning för omgivningen och samhället i form av kostnader för samhällsresurser och onödigt lidande, och i värsta fall kanske någon får sätta hela sin framtid eller sitt liv på spel.

Under mina sju år så har jag bevittnat enorma mängder drama. Tro mig, mycket bättre drama än diverse såpor och dramaprogram. Förhållanden som blir till och förhållanden som spricker, vänner som har roligt och vänner som bråkar, tveksamma förare som kör bil efter stängning… För att ge ett axplock.

Det tyckas ironiskt i detta relativt lättkränkta samhälle att en bartender känner sig kränkt, hen ska ju vara en hobbypsykolog och serva 30 personer samtidigt. Men den här gången så förstår jag verkligen varför och vad det innebär att bli kränkt och att alla uppfattar en kränkning olika.

Sunt förnuft kanske jag saknade vid tillfället, då jag bara ville vara diplomat och kanske angrep situationen felaktigt. Men jag kunde inte bara titta på och se hur folk slogs. Jag vill inte vara en i det passiva gänget. Tyvärr har vi blivit för egocentriska och självupptagna för att ingripa och säga ifrån, vi kryper hem och slickar våra sår om något händer oss. Det samhällsklimatet vi har nu gör mig bedrövad, man slår inte någon som ligger ner, man tar hand om varandra i samhället och har medmänsklig respekt.

Henrik W Pettersson, bartender