Arbetet Global

Få nyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global och Erik Larsson och Linda Flood.

 

Tolv gånger om året invaderas Strasbourg av 5 000 ledamöter och tjänstemän. Lägg sedan till alla lobbyister, assistenter och journalister, som jag.

För andra gången är jag här. Och för andra gången svär jag över det geografiska läget.

Strasbourg är vackert, men ligger knappast centralt för alla som ska ta sig hit en gång i månaden. För de tjänstemän som stannade kvar i Bryssel över helgen är det drygt fyra timmar bort med bil på måndagsmorgonen. Men för alla andra som kommer hit från sina europeiska hemorter går det åt en arbetsdag för resan.

Att EU-parlamentet finns i två städer bygger på en gammal uppgörelse mellan Frankrike och Tyskland. Officiellt är Strasbourg EU-parlamentets huvudsäte, och här sker alla omröstningar i plenum.

I Strasbourg har EU-ledamöterna stående hotellrumsbokningar fyra dagar i månaden och deras kontorsrum är kalare än björkarna på vintern. För vem orkar bry sig om att inreda ett kontor där man nästan aldrig är?

Flera gånger, senast i slutet av april, har parlamentet röstat om att stoppa den meningslösa flytten som beräknas kosta två miljarder kronor per år och släppa ut mer koldioxid än 14 000 tur- och returresor över Atlanten.

Men för att sätta stopp och ändra EU:s grundfördrag krävs enighet från alla medlemsländer. Och än så länge hurrar åtminstone Frankrike.

Strasbourgs symbolvärde för den tysk-franska försoningen efter andra världskriget anses vara starkare än alla klimat- och plånboksargument.

Flyttkarusellen kan verka helt galen, men att ha ett EU-parlament i sitt land är en stor sak eftersom man där kan samla Europas mäktigaste. Och i kölvattnet av Brexit börjar vi se fler maktkamper än den mellan Bryssel och Strasbourg.

Belgiske EU-parlamentarikern Bart Staes föreslår en omlokalisering av europeiska bank- och läkemedelsmyndigheterna, EBA och EMA.

I dag ligger de i London.För att Frankrike ska släppa sitt veto gällande EU-parlamentets flytt måste man ge Strasbourg finansiella morötter, uppmanar Bart Staes och påpekar: Anställda på EBA och EMA kan ju gå ut och äta på Strasbourgs restauranger fem dagar i veckan, fyra veckor i månaden.

Det finns bara ett problem. Många länder vill ha EU:s myndigheter, däribland Sverige. En ny dragkamp har börjat.