Foto: TT (bilden är ett montage)

Theresa Mays chansning misslyckades. Hennes utlysta nyval ledde inte till förstärkt majoritet i det engelska parlamentet. I stället förlorade hon den majoritet hon redan hade. Den, enligt svensk media, ”vänsterextrema” Labourledaren Jeremy Corbyn gick i stället kraftigt framåt.

Det är uppenbart att folks vardag har haft en kraftig inverkan på dem som gick till valurnorna.

Glöm Brexit, glöm Theresa Mays försök att piska upp hat mot invandrare och andra européer. Det som etsat sig fast i engelsmännens minne är i stället Theresa Mays förslag att låta anhöriga till döda åldringar fortsätta betala vårdplatsen tills de i många fall privata vårdhemmen har hittat en ny hyresgäst.

Det som finns kvar i minnet är Mays fokus på engelska företag där den engelska allmänheten endast ses som en ekonomisk motor som ska konsumera för att gynna företagens tillväxt. Denna inhemska konsumtion är snart den enda motor som återstår för Storbritanniens ekonomi i konservativa Tories världsbild.

Mot detta har socialdemokratiska Labours ledare Jeremy Corbyn satt plånboksfrågor och i stället pratat om människors vardagssituation.

Nu ska förändringarna i parlamentet visserligen inte överdrivas, Theresa Mays konservativa Tories är fortsatt Storbritanniens klart största parti med 309 mandat mot Labours 258.

Men för att få majoritet behövdes 324 eller 326 mandat, beroende på hur Sinn Fein kommer att göra med sina två mandat från Nordirland. Och att Tories förlorade sin majoritet i stället för att utöka den är det mest fasansfulla resultat Tories skulle kunna ha tänkt sig.

Vad har då detta med synen på Labours Jeremy Corbyn från svensk press att göra?

Inför valet kallade SvD Jeremy Corbyn för vänsterextremist. Och under gårdagens valvaka lyckas SVT:s kommentatorer med formuleringen ”Corbyn har pratat om plånboksfrågor, mer vänster…, mer extrema ståndpunkter.”

Visserligen har Corbyn många gånger haft ståndpunkter som svensk socialdemokrati knappast skulle känna sig bekväm med. Men sedan när blev plånboksfrågor och folks vardag ”vänsterextremism”?

Vad är då Theresa Mays förslag att låta anhöriga till döda åldringar betala de privata vårdhemmens nu tomma vårdplats? Ska vi kanske kalla det ”Englands svar på det svenska Folkhemmet”?

Att delar av svensk press så lättvindigt stämplar socialdemokratiska ledare för vänsterextremister säger oss något om hur svensk media mår, åtminstone konservativ svensk media.

I det räfst- och rättarting som sveper över svensk konservativ press just nu ser vi konservativa journalister skrapa med foten och påskina att visst har alternativmedia rätt, visst har journalistiken undanhållit sanningen, alltså om invandringens problem, något annat handlar det sällan om.

Delar av public service har lättare än någon kunnat ana halkat in på denna trend och låter Agenda och andra samhällsmagasin bli forum för konservativa journalisters ödmjuka ursäkter för att de inte skarpare har drivit SD:s frågor om invandringen, även om de inte uttrycker sig just så.

Att SVT:s kommentatorer talar om plånboksfrågor som ”vänster” och ”extremism” är en följd av denna konservativa nyordning i delar av svensk press.

Tyvärr har vi sett den blomma ut i kommentarer om valet i Storbritannien.