Allianspartiernas interna bråk kan tyckas som en skänk från ovan för regeringen, främst för socialdemokratin som undgått Miljöpartiets konvulsioner. Men en seger byggd på andras misstag är aldrig långvarig. Att passivt se de övrigas bråk som en framgång är därför en alltigenom misslyckad strategi för socialdemokratin.
Tvärtom måste de nu visa ett tydligt alternativ som i grundläggande socialdemokratisk anda kan göra samhället så rättvist att det gynnar medborgare, tillväxt och välfärd.
Till det behövs ett bra utbildningssystem, lika för alla elever, där dagens vinstuttag och resursfördelning omedelbart måste upphöra, till det behövs också rejäla satsningar på vården och akutmottagningar med en lika omedelbar nedmontering av New Public Management-styrningens klockning och övervakning.
Det behövs en bostadspolitik som motverkar segregation, och inte minst krävs ett mer generöst och rättvist pensionssystem som tar hand om dem som jobbat ett helt arbetsliv för ett bättre liv och ett bättre samhälle.
I allt detta finns traditionell socialdemokratisk politik. Men den genomförs inte om Socialdemokraterna väljer att titta på när Alliansen slåss.
Det är snart bara ett år kvar till valet. Så fram med de hårda förslagen.
