Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

FN:s före detta vice generalsekreterare Jan Eliasson. Foto: Jonas Ekströmer, TT.

– Det är allvarligt att en av världens viktigaste aktörer skickar budskapet att vi inte ska tänka på nästa generation, säger Jan Eliasson.

Arbetet Global träffar honom på ett klimatseminarium i Stockholm dagen innan nyhetsbyrån Axios rapporter om att USA kan dra sig ur Parisavtalet, vilket än så länge är obekräftat.

Jan Eliasson säger att USA:s president Donald Trump redan genom sina utnämningar markerat att han vill ha en annan klimatpolitik än den förra presidenten Barack Obama.

Att återinföra kolet som en viktig energikälla, är bara ett exempel.

Men trots omsvängningen ser Jan Eliasson ändå ljusglimtar. Han tror att det blir svårt för den nya presidenten att lägga om utvecklingen.

– Tåget har redan gått hävdade många höga politiker och näringslivsföreträdare som jag träffade i USA förra hösten, säger han.

De påpekade att även om USA säger upp Parisavtalet så har omställningen redan börjat. Flera delstater har infört miljölagstiftning som baseras på Obamas klimatpolitik.

– Och den lagstiftningen försvinner inte. Dessutom har satsningen på förnyelsebar energi dessutom lett till att det finns fyra, fem gånger fler anställda där än antalet kolarbetare i USA, säger Jan Eliasson.

Arbetet Global intervjuar honom i samband med ett seminarium i Stockholm som kan ses som en sorts uppvärmning till  FN:s havskonferens, The Ocean Conference, som hålls 5-9 juni i New York och ska ledas av Sverige och Fiji. Där ska världen diskutera vad som måste göras för att driva igenom FN:s utvecklingsmål 14 som handlar om hav och marina resurser.

Jan Eliasson talar om vikten av att få enskilda länder att förstå att internationella avtal även stärka nationerna. ”Det är antingen win, win eller lose lose ” för länderna, hävdar FN:s före detta vice generalsekreterare. Han upprepar flera gånger att de ledare som vill värna sitt eget land måste ingå avtal med andra länder.

Att sluta sina gränser blir kostsamt för alla, är hans poäng.

Det finns dock ett problem med resonemanget. Vad som kan vara bra för ett land behöver inte vara bra för deras politiska ledare.

USA:s Donald Trump, Rysslands Vladimir Putin och Turkiets Recep Tayyip Erdogan är exempel på ledare som bygger mycket av sin personliga politiska makt på en retorik om yttre hot och behovet av att sluta sig gentemot omvärlden.

Dessutom är Storbritannien på väg att lämna den Europeiska unionen och i såväl Nederländerna som Frankrike växer partier som förespråkar nationalistiska lösningar.

– Ja, jag vet. Vi hänger på gärdsgården nu. Vilka krafter ska vinna? Ska det bli de inåtriktade som ser omvärlden som ett hot eller de som säger att vi är beroende av varandra?

Men Jan Eliasson framhåller att det även finns andra tendenser just nu.

– Kina har intressant nog visat att de mycket mer vill stå upp för multilateralism och vill bekämpa protektionism. De vill även stödja FN på ett helt annat sätt än tidigare. Och detta samtidigt som det finns risk att USA drar ned på sin budget till FN med 20-30 procent vilket kommer att göra att vi tappar muskelkraft, säger han.

Att Sverige och andra små länder har behov av internationella avtal är inte så konstigt men han är ändå övertygad om att även större nationer kommer att se betydelsen av det.

– De stora staterna måste inse att det finns inga nationella lösningar på de globala problemen som ändå till slut blir lokala. Du kan inte finna en nationell lösning på klimatfrågan, inte heller på havsfrågorna eller migration och flyktingfrågor. Hela komplexet är ju både nationellt och internationellt.

– Det bara är en tidsfråga innan budskapet kommer att sjunka in att det finns ett stort behov av internationella lösningar. Det är dock tragiskt att det ska dröja så länge att bryta ned den felsyn att du kan bygga om välfärd, fred och din framtid genom att endast stå upp för ditt egenintresse.

Den senaste veckorna har sprickan mellan USA och EU blivit allt djupare.

Synen på klimatet är ett exempel.

Relationen försämrades ytterligare då Donald Trump läxade upp EU-ländernas ledare då det nya Natohögkvarteret invigdes i Bryssel förra vekan. USA tycker att EU satsar alldeles för lite på militären.

Sprickan fördjupades ytterligare då Tysklands förbundskansler Angela Merkel strax därefter deklarerade att EU nu måste ta sitt öde i egna händer.

– Det är ett tecken på att den riktning som USA valt inte är den riktning som de västerländska demokratierna i Europa vill stå för, säger Jan Eliasson.

– Det är en allvarlig sak om det blir en splittring mellan USA och Europa men om det sker på en principiellt viktig och för mänskligheten vital fråga som klimatfrågan så är det begripligt att man säger ifrån. Vi måste mobilisera de goda krafterna.

Det är mitt under denna stormiga period som Sverige nu hamnat i FN:s säkerhetsråd.

Utmaningarna är många.

Jan Eliasson var kabinettsekreterare på UD förra gången Sverige satt i säkerhetsrådet, 1997-1998.

Han tycker sig se stora skillnader i hur det var då och hur det är nu.

– Det har ett svårare jobb idag än vad vi hade. Konflikterna har blivit mer komplicerade, säger han.

I dag är det vanligare med så kallade proxykrig, alltså krig som förs via ombud då till exempel två stater strider emot varandra på en tredje stats territorium. Syrien är ett exempel på den här typen av konflikter.

Den viktigaste frågan i säkerhetsrådet just nu anser Jan Eliasson vara att få slut på kriget i Syrien.

– Efter alla dessa år känner jag att det är ett stort misslyckande. Jag känner en stor frustration att säkerhetsrådet den 30 juni 2012 missade en chans att göra något år konflikten.

FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan. Foto: AP Photo/Thein Zaw

Han refererar till den tidigare generalsekreteraren Kofi Annans plan för att skapa fred i Syrien genom att tillsätta en övergångsregering.

– Den planen borde ha blivit FN:s säkerhetsråds bindande resolution sommaren 2012. Det är en djup och historisk tragedi att det inte blev så.

På seminariet i Stockholm redogör han och klimatminister Isabella Lövin för läget i världens oceaner. Isarna smälter, djurarter utrotas och haven fylls av plast som det tar 300-400 år för naturen att bryta ned.

Isabella Lövin, MP, och Jan Eliasson pratade om havens utmaningar i framtiden. Foto: Erik Larsson

För många ter sig klimatkatastrofen som omöjlig att stoppa.

Det tror inte Jan Eliasson.

– Det farligaste som kan krypa in i oss just nu är hopplösheten, säger Jan Eliasson som efterlyser vad han kallar för hopp-faktorer, som inger hopp om att det går att vända utvecklingen.

– För mig är dessa faktorer teknologin, den unga generationen och kvinnor. Jag tror att kvinnors frigörelse kommer att få en enorm betydelse för politik, ekonomi och sociala förhållanden i världen.