De fyra avtal som Byggnads tecknat hittills och Elektrikernas två största avtal innebär alla att arbetsgrupper ska jobba med frågan om kvinnors villkor i branschen. Målarnas avtal är ännu inte klart, men även där har jämställdhetsfrågor lyfts i avtalsrörelsen.

Vi frågade åtta kvinnor i dessa starkt mansdominerade branscher vad som är viktigast för att de ska stanna.

Malin Arkelöw på Yrkes-SM 2016. Foto: Yrkes-SM

Malin Arkelöw, 21, målare, två år i branschen, Haninge
– Att man skapar bra förutsättningar för oss tjejer, med arbetskläder som passar. Det finns aldrig kläder i tjejernas storlekar. Och att man snackar på ett sätt som inte är för sexistiskt – vilket jag tyvärr varit med om.

Amanda Thyr på Yrkes-SM 2016. Foto: WorldSkills Sweden

Amanda Thyr, 21, plattsättare, ett år i branschen, Söderhamn
– Det gäller väl att ha bra arbetskamrater, hitta den plats man vill vara på. Det som har fått mig att stanna är att jag trivs så bra. Det är viktigt att visa
hänsyn för att vi tjejer kan också, vissa i branschen kan vara lite hårda i orden.

Nina Alexandersson. Privatfoto

Nina Alexandersson, 32, elektriker, 10 år i branschen, Eskilstuna
– Att alla tar ansvar. Det är inte en kvinnofråga, det är en branschfråga. Alla inom branschen måste tänka åt samma håll och jobba mot jargong, attityd, machokultur. Det handlar inte bara om folk i branschen, det handlar om normen i samhället. Vi jobbar med det inom Elektrikerförbundet, men jag tror att man måste få med alla, inte bara fackligt aktiva.

Pernilla Wildemo. Privatfoto

Pernilla Wildemo, 45, träarbetare, 27 år i branschen, Tyresö
– Jag vet faktiskt inte. Jag har varit i den här branschen i nästan trettio år. Jag har alltid trivts och haft det bra, det har aldrig varit någon skillnad för att jag är tjej. Om jag får ha hälsan så stannar jag kvar, jag börjar känna i kroppen att jag jobbat länge. Det är bättre stämning nu jämfört med när jag började, killarna har blivit lite mjukare.

Fia. Privatfoto

Fia, cirka 50, tornkranförare, snart tio år i branschen, Stockholm
– För fackets del skulle jag önska att det fanns pengar till att träffa andra kvinnliga kranförare under fackliga former, och att de jobbar för kranförarlönerna. Det ska finnas omklädningsrum för kvinnor. Det ska vara enkelt för kvinnor att vara på bygget, man vill kunna byta om var för sig kvinnor och män.

Agnes Grandin på Yrkes-SM 2016. Foto: Emil Langvald/TT

Agnes Grandin, 20, plattsättare, två år i branschen, Piteå
– Att man trivs bra, har bra kollegor, är väl allra viktigast. Jag valde yrket för att jag ville göra något praktiskt. Det bästa med jobbet är variationen och att man träffar mycket folk.

Pernilla Flodström. Privatfoto

Pernilla Flodström, 32, anläggningsarbetare, 10 år i branschen, Stockholm
– Det är folket man jobbar med, det är dom som gör’t, det är goa människor. Det är min kropp som gör det svårt, annars stortrivs jag. Jag tror att det behövs sammanhållning för att fler ska stanna, att de får kontakter så de vet att de har stöd om någon är dum mot dem.

Carina Johansson. Foto: Linda Flood

Carina Johansson, 45, träarbetare som nyligen blivit arbetsledare, 11 år i branschen, Varberg
– Jag har varit kvar tack vare stöttning från både Byggnads och Skanskas kvinnliga nätverk. Det är viktigt att få nätverka och byta erfarenheter med andra kvinnor i samma bransch. Och jag stannar kvar för att jag brinner för mitt jobb, jag tycker att byggandet är roligt.