– Vi måste ha en debatt om barnfamiljer med låga inkomster, hur de ska kunna få en bostad, säger Tove Samzelius på Rädda Barnen.

Hon har skrivit rapporten ”En plats att kalla hemma” som publicerades i förra veckan. I rapporten beskriver hon hemlösa familjers utsatta situation främst på bostadsmarknaden, men även i arbetslivet. Familjerna har tillfälliga ställen att sova på, men inga varaktiga egna boenden.

Här finns mamman som går runt på gatan om dagarna för att hon inte vet vart hon ska ta vägen innan hon kan sova hos vänner. Socialtjänsten informerar om att hon måste ha daglig närvaro på jobbtorget för att få försörjningsstöd, men hon orkar inte.

En annan av kvinnorna var timanställd i vården innan hon och hennes son blev hemlösa. I samband med den akuta situationen förlorade hon jobbet. Efter att ha sökt arbete aktivt i några månader blev hon sjukskriven. Hon har högt blodtryck och smärtor i hela kroppen.

En mamma i rapporten hade fått ett skyddat boende via socialtjänsten. Hyran på 12 000 kronor motsvarade precis hennes lön efter skatt. Hon fick bostadsbidrag på 3 200 kronor men valde att börja studera. Men som student fick hon inte ha kvar boendet. Sedan dess har hon flyttat mer än tio gånger med sitt barn.

Tove Samzelius. Foto: Privat

En kvinna har praktik och tjänar 14 400 kronor efter skatt, hyran som inneboende är på 11 500 kronor.

– Det är ganska vanligt att man har ett arbete när man blir utan bostad, men det är inte alltid man kan ha kvar det. Ofta har man kanske redan från början en osäker anställning, då är det inte så lätt att bli sjukskriven och sedan komma tillbaka, säger Tove Samzelius.

Hon har intervjuat 35 föräldrar och 15 barn för rapporten, hon hänvisar också till fler hon träffat och till andra undersökningar. Hon menar att de familjer, främst mammor, som blir utan bostad vanligen inte blivit vräkta.

Några mister bostaden i samband med separation, andra har aldrig haft ett eget förstahandskontrakt.

Tove Samzelius konstaterar att hyrorna är höga på de genomgångsbostäder som hemlösa barnfamiljer hänvisas till, att det är svårt att klara även med bostadsbidrag. Samtidigt har tillfälliga anställningar i sektorer som vård, omsorg och städ varit återkommande bland de hon träffat.

– Jag har stött på sådana som har varit tvungna att ge upp bostaden och så har jag stött på många som är väldigt, väldigt oroliga för hur de ska klara det.

Så de med de otrygga anställningarna och lägsta lönerna får de högsta hyrorna?
– Ja. Jag tycker det är fruktansvärt. Vi har ett system som inte är anpassat till verkligheten och ansvaret förskjuts. Det är barnen och deras föräldrar som blir lidande i slutänden. Man skyller på de här familjerna men de har kommit i kläm och befinner sig i situationer som de inte har någon makt över.

Hon säger att man måste förstå den här problematiken när man pratar om barnfattigdom, att det inte räcker med att komma in i ett arbete när så stora delar av lönen går till hyra. Det är också svårt att få ett eget kontrakt om man saknar fast arbete.

I rapporten skildras hur barnen drabbas av att inte ha ett varaktigt boende.

– När det gäller bostäder finns det inget barnrättsperspektiv. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Vi är ett av världens rikaste länder och vi borde kunna komma till bukt med det här, men först måste vi erkänna problemet, säger Tove Samzelius.