Arbetet Global

Få nyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global och Erik Larsson och Linda Flood.

 

Jag borde inte, men gör det ändå.

Hon lägger handen på min arm mitt i morgonrusningen, säger att hon ändå köper kläder från en stor klädkedja som ”man” borde bojkotta.

Sen kommer frågan.

– Från vilken affär ska man köpa kläderna då? Vad ska jag göra?

Samma fråga som jag fått tidigare, fast vid ett middagsbord.

– Från vilken affär ska man köpa kläderna då? Vad ska jag göra?

Den frågan blev början till en längre diskussion där journalister fick sig en släng av sleven. ”Ni skriver bara om vad som är fel, ni borde ge lite vägledning också. Berätta vilka modekedjor som är värst eller bäst” fortsatte kritiken.

Det är en rimlig tanke.

Utgångspunkten för diskussionen var det reportage som Arbetet Global publicerade förra veckan som handlade om textilarbetare i Kambodja.

De som tillverkar våra kläder har låg lön, bor trångt och klarar sig knappt på den lön de får för att jobba minst 48 timmar, sex dagar i veckan.

När de protesterar riskerar de dessutom att bli av med jobbet.

Ingen modekedja vill bli beskylld för att utnyttja arbetare. Därför presenteras handlingsprogram så att vi som köper kläderna inte ska gå runt med dåligt samvete. Men vårt reportage från Kambodja visar, som många andra granskningar, att inte mycket skett.

Konkurrensen inom modeindustrin är stenhård och det är svårt att dra på sig högre lönekostnader än värsta konkurrenten. Vårt reportage från Kambodja handlade främst om villkoren för de som syr kläder för H&M. Det var också det som många undrade över.

– Ska jag bojkotta H&M?

Svaret får man själv komma fram till men man kan i alla fall säga så här – de som syr våra kläder tjänar oftast, oavsett var vi köper dem, inte mycket pengar.  De jobbar dessutom i fabriker som ena veckan producerar kortbrallor åt H&M och andra veckan tröjor åt Levis.

Lönen landar kring 1 600 kronor i månaden oavsett åt vilket märke de producerar åt. Alla är inte lika goda kålsupare men det är svårt att komma åt problemet så länge företagen inte har egna fabriker utan anlitar underleverantörer för att slippa ta det fulla ansvaret.

Problemet med dåliga arbetsvillkor blir också svårt att komma åt då de internationella modejättarna inte vill släppa in granskare hos sina underleverantörer.

– Vad ska jag göra då? brukar frågan återigen bli.

Jag har inget bra svar men brukar säga att man i alla fall kan börja med att några gånger om året fråga i affären hur de som tillverkar våra kläder har det.