Lättnad och oro efter Macrons seger

LORRAINE. ”En seger för demokratin. Republikens seger över hatet.”

De fackliga centralorganisationerna uttryckte genast en lättnad över att den nya presidenten i Frankrike inte heter Marine Le Pen.

Flera gånger under de gångna veckorna hade Nationella frontens kandidat utpekat facket CGT som folkets fiende, medan Emmanuel Macron redan i sitt valtal i söndags kväll sa att han vill stärka fackens roll.

Men den nye statschefen möts också av en hel del skepticism hos facken.

CGT:s ledning säger att Macrons politik är för liberal och riskerar att öka de sociala orättvisorna och på så sätt bädda för en ännu starkare extremhöger.

Jean-Claude Mailly, som är generalsekreterare för Force Ouvrières som är den tredje största fackliga centralorganisationen i landet, håller med och har genast uppmanat medlemmarna att inte planera för några avlägsna semesterresor till sommaren.

Det handlar om att ha en beredskap för att snabbt kunna mobilisera till protester.

Anledningen är att Emmanuel Macron har sagt att han vill inleda sitt mandat med en förenkling av arbetslagstiftningen.

Det ska gå fort. För att undvika segdragna debatter i Nationalförsamlingen, har han sagt att han vill ta en rad beslut genom förordningar. Och detta redan i juli.

Idén oroar samtliga fack, som hävdar att förfarandet är odemokratiskt.

På lokal nivå ska fack och arbetsgivare till exempel få större möjligheter att besluta om villkor som är sämre än vad som står i lagen, för att kunna rädda jobben.

Det handlar helt enkelt om att gå ännu längre än vad som gjordes i den så kallade El-Khomri-lagen som antogs av Socialistregeringen förra året, trots kraftiga protester.

Under hösten väntar en annan period som bäddar för protester. Det är när statsbudgeten för nästa år ska antas av Parlamentet.

Men det är osäkert hur stor fackföreningsrörelsens möjligheter till mobilisering egentligen är, särskilt i början av mandatperioden, när presidenter brukar vara ganska populära.

Dessutom är rörelsen mer oenig än på länge. Landets största centralorganisation CFDT har inte varit särskilt kritisk gentemot den avgående Hollande-regeringen.

Det har däremot flera andra fack, som CGT.

Men även inom det mer radikala CGT tycks splittringen vara stor.

Det visades tydligt under de senaste två veckorna, när flera tunga namn rådde medlemmarna att rösta på Macron för att stoppa Le Pen. Samtidigt samlades en rad lokala CGT-föreningar i en ”Social Front” och uppmanade till att rösta blankt, eftersom Macron mot Le Pen var som att välja mellan ”pest och kolera”.

Samma rörelse samlade igår eftermiddag tusentals personer till en demonstration i Paris, och krävde Macrons omedelbara avgång.

På arbetsgivarsidan är de positiva reaktionerna tydligare, även om Pierre Gattaz, som är ordförande för den största arbetsgivarorganisationen, genast har sagt att han önskar att Macron går längre än planerat, bland annat vad gäller att sänka de sociala avgifterna.

Men den nyvalde presidentens möjligheter att genomföra sina reformer beror förstås också på om han lyckas få majoritet i Nationalförsamlingen vid valet i början av juni.

Anna Trenning-Himmelsbach, frilansjournalist i Frankrike