Segern blev glädjande nog större än väntat för den oberoende borgerliga kandidaten Emmanuel Macron över högerpopulisten Marine Le Pen. Det betyder att en stor del av de franska väljarna ansluter sig till linjen att hålla rent mot extremism och rasism.
För svenska partier borde lärdomen vara tydlig, speciellt för Moderaterna och KD. Håll rent mot de extrema krafter som vill undergräva demokratin och avsluta alla tankar om samarbete med Sverigedemokraterna. Se till att i stället bekämpa dem.
För den franska vänstern blev dock valet just den katastrof som var väntad. Det progressiva partiet, närmast likt de svenska Socialdemokraterna, var aldrig i närheten av en slutstrid och den kandidat som i stället klev fram, den oberoende vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon, byggde sin retorik på ett hat mot den ”rika eliten” som mer påminner om högerpopulismens språkbruk än om ett verkligt statsmannaskap.
I motsats till övriga demokratiska krafter har Mélenchon dessutom konsekvent vägrat att uppmana sina väljare att ta ställning mot Le Pen. Det kan säkert förklara en relativt stor del av de tolv miljoner väljare som aldrig gick till valurnorna i den andra omgången av presidentvalet. Med sådana vänner behöver den franska vänstern inga fiender.
Marine Le Pen sade i sitt första tal efter att hon erkände sig besegrad att redan på denna valdag skulle arbetet starta för Nationella Frontens nästa valkampanj.
Det borde den göra också för Progressiva partiet och dem som vill skapa ett fungerande vänsteralternativ. Men först måste de hitta tillbaka till en fungerande politik.
