Foto: TT

Foto: TT

LEDARE SPECIAL. Bokmässan och Almedalen har all laglig, demokratisk och moralisk rätt att tacka nej till nazistisk närvaro. Att de i stället tackar ja är ett flagrant brott mot grundprincipen att inte använda demokratiska beslut till att sätta själva demokratin ur spel, skriver Arbetets politiska redaktör Martin Klepke i denna Arbetet Ledare Special.

 

Benägenheten att upplåta arenor till våldsbejakande nazister växer. Både Almedalen och Bokmässan säger ja till nazistisk medverkan. Att arrangörerna gömmer sig bakom undanflykter om yttrandefrihet och grundlagen är dock endast ett spektakel.

De har all laglig rätt att säga nej. Ska de försvara det demokratiska samtalet är det också deras skyldighet att säga nej.

Frågan om demokratiförnekande organisationers plats i det demokratiska samhället är nämligen långt ifrån ny. Den hänger intimt samman med frågan om demokratins försvar och faller tillbaka på hur det ”propositionsproblem” som följer med varje demokrati ska hanterats.

Om vi tar det från början bygger demokrati, folkstyre, på grundförutsättningen att ingen ska tystas för sina åsikter. För att demokratin/folkstyret ska kunna råda måste dock tre friheter vara uppfyllda. Det är valfrihet (rösträtt), föreningsfrihet och yttrandefrihet. Rösträtt är alltså inte nog. Det finns en uppsjö diktaturer som håller regelbundna val men som står långt från folkstyre. Nordkorea är väl det mest flagranta exemplet.

Men även om dessa tre friheter fungerar måste vi också hitta en lämplig struktur för att fatta demokratiska beslut. Hur denna struktur ser ut skiljer sig från nation till nation.

Ett aktuellt exempel är Frankrike där det just nu hålls presidentval. Med sin kombination av president, parlament och premiärminister skiljer sig strukturen från den svenska, ändå betraktas både Sverige och Frankrike som demokratier.

Vi har nu föreningsfrihet, valfrihet (allmänna val) och yttrandefrihet. Och vi har ett fungerande valsystem för att fatta beslut. Vi har därmed format en demokrati som i tillräckligt stor utsträckning garanterar att de beslut som tas följer folkviljan.

Propositionsproblemet uppstår då genast i varje demokrati och innebär den enda nödvändiga begränsningen i beslutsfattandet.

Begränsningen är att själva demokratin aldrig får ställas under proposition. Det vill säga att ingen demokratisk organisation eller nation får besluta sig för att avskaffa demokratin.

Naturligtvis kan frågan om demokratins vara eller icke vara resas och demokratin avskaffas men som en del av demokratins försvar är propositionsproblemets enda lösning den att demokratin självt aldrig får avskaffas.

Om vi nu tittar tillbaka på de extrema högerkrafter som under senare år växt sig starkare i Sverige och i omvärlden bryter de ständigt mot denna grundläggande begränsning som propositionsproblemet skapar.

Ledande Sverigedemokrater har redan ett flertal gånger förklarat vilka begränsningar i demokratins yttrandefrihet och föreningsfrihet de vill införa ”när Sverigedemokraterna tar makten”. I länder som Polen och Ungern har de styrande högerextrema partierna redan tagit flera sådana beslut.

Det senaste exemplet är den turkiska folkomröstningen som ger president Erdogan makt som inte är förenlig med ett demokratiskt styresskick. Denna folkomröstning är ett flagrant brott mot den begränsning som propositionsproblemet orsakar.

Och hur förhåller det sig då med nazisterna?

För den som studerat vår nutidshistoria är svaret uppenbart. Men sex miljoner mördade judar är uppenbart inte nog tydligt för Bokmässans och Almedalens ansvariga. Denna, för att uttrycka det milt, djupgående begränsning av demokratin ser inte Bokmässans och Almedalens ansvariga som en indikation på att de bör snegla på hur propositionsproblemet ska hanteras.

Ser vi till argumentationen hos nazistiska hemsidor, där det fortfarande talas om ”den judiska världskonspirationen”, där den judiske finansmannen George Soros regelmässigt hängs ut som ledargestalt, är dessa en tydlig indikation på att ingenting har ändrats i nazisternas slutliga mål.

Nazisternas avsikt är inte heller att delta i det demokratiska samtalet utan tvärtom att tysta det. Detta blir helt uppenbart när nazisternas närvaro nu kritiseras. De stora mediaföretag som den senaste veckan har ifrågasatt nazisternas medverkan på Bokmässan har fått ta emot en lavin av hot.

Sveriges största mediaföretag har behövt höja säkerhetsnivån endast för att de begärt en förklaring av Bokmässan om varför de tillåter nazistisk medverkan. Här syns nazisternas riktiga avsikter. Det har aldrig velat delta i något demokratiskt samtal. De vill krossa det. Och Bokmässans och Almedalens arrangörer låter sig villigt brukas som nazisternas redskap i kampen mot demokratin.

Toppar vi med de våldsdåd som Nordiska Motståndsrörelsen utfört för att tysta meningsmotståndare blir bilden ännu tydligare. Nazisterna bryter alltså såväl i handling som i retorik mot propositionsproblemets nödvändiga begränsning.

Men nu kan man ju tycka att nazisterna med hänvisning till yttrandefriheten har rätt att uttrycka sina åsikter ändå. Det är helt rätt. Varje människa har, enligt svensk grundlag, rätt till sina egna åsikter och också till att uttrycka dem. Men att varje människa har rätt att uttrycka sina egna åsikter innebär inte att alla andra i samhället är skyldiga att ge dem en plattform för dessa åsikter.

Att som Mia Stuhre, projektledare för Almedalsveckan påstå att svensk grundlag inte ger arrangörerna något annat val än att beredda plats för nazister, är fullständigt felaktigt.

Ett exempel är Nobelstiftelsen som inte bjuder in Sverigedemokraterna till Nobelprisceremonin med hänvisning till att Sverigedemokraterna inte står upp för alla människors lika värde.

Ett annat exempel är att de flesta fackföreningstidningar har tagit beslutet att bara tillåta annonser från politiska partier som står upp för demokratin och alla människors lika värde, och som därmed också tackar nej till annonser från Sverigedemokraterna.

Ett tredje exempel, som kanske är mest aktuellt för Almedalen eftersom det visar hur offentliga institutioner, myndigheter och kommuner kan agera, är om skolor bör tillåta valmöten och flygbladsutdelning i skolans lokaler. Frågan blev aktuell när Sverigedemokraterna krävde tillgång till skolor för att sprida sina flygblad och hålla möten inför eleverna.

Här är Skolstyrelsens kartläggning och yttrande för några år sedan mycket tydliga. Valet ligger på respektive rektor. Dessa har möjlighet att säga ja och de har möjlighet att säga nej. Ingenting i vare sig grundlag eller andra lagar ger dem en skyldighet att upplåta skolan som arena för antidemokratisk propaganda.

De val som Bokmässans och Almedalens arrangörer har gjort har ingen som helst bäring på vare sig tradition eller lagar. Det är deras egna val att upplåta utrymme till organisationer som vill avskaffa demokratin och därmed bryter de mot propositionsproblemets nödvändiga begränsning.

Det är historielöst, kunskapslöst och ett demokratiskt haveri.

Sex miljoner judar var uppenbart inte nog för Bokmässans och Almedalens arrangörer. Vi ser nu i vår omvärld hur demokratin allt snabbare trycks tillbaka och hur totalitära organisationer och partier tystar motståndare.

Det är beklämmande att se hur Bokmässans och Almedalens arrangörer tjänstvilligt agerar medlöpare i denna sorgliga utveckling.