Vi måste se en kraftigt förbättrad integration under de närmaste åren när många av de flyktingar som kom hit 2015 tar klivet ut från Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag.

Men faktum är att svensk integration redan i dag fungerar mycket bra i ett internationellt perspektiv. Många blir kanske förvånade, men alla de tvärsäkra domedagsprofeter, de som gärna pratar om att svensk integration är en katastrof jämfört med andra länder, har rakt upp och ned: Fel.

I stället syftar propagandan från näringslivet och från borgerliga politiker till något som inte har med integration att göra. Syftet är att bibehålla klassklyftorna och förändra styrkeförhållandena mellan fack och arbetsgivare. Det gemensamma målet är att skapa lågbetalda jobb och urholka anställningsskyddet. Där blir myten om en misslyckad integration ett gemensamt slagträ.

Ett glasklart exempel är den debattartikel av två av Sveriges mest namnkunniga professorer, Assar Lindbeck och Mats Persson, som nyligen publicerades i Dagens Nyheter. Artikelns bärande tes var just att Sverige har ”misslyckats med integrationen”. Men artikeln stämmer inte.

Sverige ligger på elfte plats av 25 europeiska länder när det gäller sysselsättning bland utrikes födda. Naturligtvis borde ännu fler utrikes födda ha fått jobb, men med fjorton europeiska länder med ännu sämre resultat är ordet ”misslyckande” väl starkt.

Men professorerna struntar i hur många utrikes födda som faktiskt arbetar. För att skapa en katastrofbild hänvisar de i stället till att skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda är bland de största just i Sverige. Här finns misslyckandet, anser de.

Men varför är denna skillnad stor just i Sverige? Jo, Sverige har i dag en mycket hög sysselsättning och framför allt jobbar en hög andel kvinnor. Det gör att Sverige ligger i topp när det gäller sysselsättning för inrikes födda. Avståndet till utrikes födda blir därmed per automatik större än i till exempel Italien, Grekland, Spanien och andra länder där ekonomin går på halvfart och där färre kvinnor jobbar.

Faktum är att dessa länder har klart sämre sysselsättning både bland inrikes och utrikes födda än vad Sverige har. Vi behöver inte gå längre än till vårt grannland Finland som efter sin ekonomiska kris uppvisar sämre sysselsättning för alla än vad Sverige gör, män som kvinnor, utrikes som inrikes födda. Ändå har Finland enligt professorernas förvrängda sätt att räkna lyckats bättre med integrationen än Sverige. Professorerna har alltså lyckats vända två mycket positiva faktorer på svensk arbetsmarknad, hög sysselsättning och en exceptionellt hög andel arbetande kvinnor, till något negativt.

Vårt oljerika grannland Norge, med likaledes hög andel kvinnor på arbetsmarknaden och likaledes hög sysselsättning för alla, inrikes som utrikes födda, hamnar femma från botten om vi räknar som professorerna gör. Också norsk integration förvandlas alltså till en katastrof med professorernas statistiska fint.

Hur kommer det sig då att två välrenommerade professorer lägger fram dessa uppenbara felaktigheter? Assar Lindbeck är knuten till Institutet för näringslivsforskning som till stor del bekostas av arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv. Och som av en händelse är artikelns slutsats att arbetsmarknaden måste reformeras, läs sämre anställningsskydd och svagare fackföreningar.

Visst kan svensk integration bli betydligt bättre och blir det förhoppningsvis under en rödgrön regim. Men att sprida en falsk bild av ett land i integrationspolitiskt förfall är oansvarigt då det de facto finns människor som på allvar vill sprida hat och död och rasera uppfattningen om alla människors lika värde.