Hotell- och restaurangfacket har varslat om strejk vid 19 stora hotell från den 19 april om inte ett nytt avtal med arbetsgivarorganisationen Visita blir klart dessförinnan.

Handels, Seko, Kommunal och Fastighets har varslat om sympatiåtgärder, som innebär att deras medlemmar vid de varslade hotellen inte heller kommer att utföra något arbete.

Under några veckor av förhandlingar har HRF och Visita hittat lösningar på en rad frågor som gäller allmänna villkor. Enligt Per Persson, avtalssekreterare vid HRF, har diskussionerna också kommit långt i frågan om hyvling, även om ingen lösning har nåtts.

Konflikten gäller lönenivåerna. Visita anser att löneökningar på sammanlagt 6,5 procent under tre år är en absolut gräns – alla förbättringar för de anställda måste rymmas inom den kostnadsramen.

HRF kräver en låglönesatsning utanför 6,5-procentsramen. Det har ju IF Metall, Livs och GS fått i sina avtal med industrins arbetsgivare, resonerar HRF – avtal som ska vara vägledande för resten av arbetsmarknaden.

Teknikavtalet mellan IF Metall och Teknikföretagen kan tjäna som exempel på hur låglönesatsningen är tänkt att fungera. Här räknas en pott för löneökningar fram vid varje företag, genom att lönerna för samtliga anställda multipliceras med den procentuella löneökning som anges i avtalet. Men när det görs ska de individer som tjänar mindre än 24 000 kronor i månaden räknas som om de hade tjänat 24 000 – däri ligger låglönesatsningen.

HRF vill ha exakt samma lösning. Enda skillnaden är att man här räknar fram en pott för hela branschen, inte för varje företag. Och att löner under 24 000 är vanligare än inom industrin.

78 procent av alla anställda i hotell- och restaurangbranschen tjänar under 24 000 kronor, enligt HRF. Om HRF får igenom sitt krav ska alltså deras lön i stället anses vara 24 000 kronor när potten för löneökningar räknas fram.

Resultatet skulle bli löneökningar på sammanlagt 7,0 procent under tre år i stället för 6,5 procent, om man ställer löneökningarna i relation till de löner som nu betalas. Räknat i kronor handlar det om en ”extra” höjning av lönenivån i branschen med 124 kronor när treårsperioden är slut. Det vill säga drygt 40 kronor vart och ett av åren 2017, 2018 och 2019.

– Jämför gärna med de höga aktieutdelningar som företag i vår bransch gör, säger Per Persson. Aktieutdelningen i hamburgerkedjan Max motsvarar närmare 50 000 kronor per anställd. Skistar delar ut 200 000 kronor per anställd. Det vänder sig i magen när man ställer de summorna mot de 124 kronor vi tvingas strida för.

En annan jämförelse är den mellan en hotell- och restauranganställd och andra arbetare.

2008 tjänade hotell- och restauranganställda 92,5 procent av en genomsnittlig arbetarlön. Skillnaden jämfört med en genomsnittlig arbetare var 1 529 kronor.

2015 tjänade en hotell- och restauranganställd bara 88 procent av en genomsnittlig arbetarlön. Gapet till den genomsnittlige arbetaren var 2 861 kronor. På sju år hade det alltså vuxit med 1 332 kronor.

Kockar, servitörer med flera tappar alltså i lön jämfört med andra arbetare. I praktiken brukar de anställda i hotell- och restaurangbranschen nämligen inte få så stora löneökningar som det centrala avtalet anger. Den här så kallade negativa löneglidningen har två orsaker.

För det första är personalomsättningen i branschen hög. De kockar och servitörer som har jobbat och fått löneökning under några år slutar – och ersätts av nya som anställs till avtalets lägsta löner.

För det andra använder många arbetsgivarna den årliga potten för löneökningar till att finansiera det lönelyft som en anställd har rätt till när hon eller han har fått sex års yrkesvana. Parterna är visserligen överens om att potterna inte ska användas så. Men när restauranger och hotell ser att en anställd har fyra – fem års yrkesvana, och alltså snart måste flyttas upp till en högre lön, passar de på att ge mycket pottpengar till just honom eller henne, för att slippa kostnaden när sexårsgränsen väl passeras. Därmed för arbetskamraterna mindre löneökningar.

– Det här gör att negativ löneglidning nästan är inbyggd i systemet, säger Per Persson. Den låglönesatsning vi begär kan i bästa fall bryta trenden att vi förlorar gentemot andra yrkesgrupper, men inte för att verkligen hämta in det vi har förlorat. När Visita säger nej till det undrar jag om de alls vill ha några anställda i branschen.

Visita vill inte kommentera förhandlingarna för Arbetet. Men på sin hemsida skriver Visita att HRF:s krav är ”ett hot mot svensk ekonomi” och att HRF ”leker med svensk arbetsmarknad”. Svenskt Näringsliv har beslutat att ersätta de hotellföretag som drabbas till hundra procent för deras förluster till följd av strejken.

Medlarna Claes Stråth och Gunilla Runnquist har haft möten möte med HRF i söndags kväll, på måndagskvällen och i går, tisdag. Visita vill inte berätta om sina kontakter med medlarna.