S-kongressens migrationsdebatt slutade där den började, med att status quo ska råda och inga lättnader i dagens tillfälliga lagstiftning bör genomföras.

Och alla kritiker mot att inget ska ändras bytte plötsligt sin skarpa kritik mot ett lika kraftigt stöd för att inget ska ändras. Och de åhörare som letat sig till mässan i Göteborg hade just beskådat en uppvisning i kontrollerad partienighet.

När partistyrelsen tog tillbaka sitt yttrande om att ingenting bör ändras och återkom med ett yttrande som inte heller det inbegrep någon förändring av någonting men som uttalade att Socialdemokratins långsiktiga mål var att reglerna bör mildras så småningom kunde man ju tycka att kritiken skulle bestå.

Men det är inte så det fungerar på Socialdemokratisk kongress.

När migrationsminister Morgan Johansson upprepade sina argument om att frågan måste lösas på EU-nivå och inte på nationell nivå, var det i stället som om alla kritiker plötsligt insett sitt misstag.

För icke partibevandrade åhörare måste det känts underligt att nu höra kritikerna upprepa sina argument om öppenhet, familjeåterförening, permanent lagstiftning – och därefter förorda partistyrelsens nya förslag till formulering, där ingenting av detta fanns med.

Frågan påminner väldigt mycket om debatten om föräldraförsäkringen när Socialdemokraterna senast höll kongress i Göteborg, år 2013.

Flera motioner hade då krävt att partiet skulle ta ställning för delad föräldraförsäkring, antingen helt individualiserad med 50 procent av dagarna till respektive förälder eller åtminstone följa LO-kongressens beslut om att verka för en tredelad föräldraförsäkring där en tredjedel av dagarna reserveras som pappa- respektive mammamånader. Vilket inte partistyrelsen ville.

Även här omformulerade partistyrelsen efter hård debatt sitt yttrande till ett luddigt ingenting med innebörden att S i händelse av att man vann valet borde påbörja arbetet mot en mer delad föräldraförsäkring under kommande mandatperiod. Det vill säga även här ett till intet förpliktigande Goddag Yxskaft.

Och alla kritiker vandrade därefter upp i en lika tröttsam ström till talarstolen för att säga hur enormt fantastiskt det nya yttrandet var. Den enda som fortfarande var djupt kritisk var S-kvinnors dåvarande ordförande Lena Sommestad. Men även hon godkände den nya skrivningen.

Naturligtvis är det alltid rätt att söka enighet i stora frågor, och det kanske är ännu viktigare två dagar efter det stora terrordådet i Stockholm. Men för de icke bevandrade måste det varit mycket förvirrande att logiken inte hänger med.