Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin har trappat upp retoriken om stressen i arbetslivet. I tal och intervjuer har klassiker som kortare arbetsdagar, friår och mer tid med familjen väckt debatt.

Grön Ungdom pratar gärna om hur människor ska få härligare liv. Men tyvärr riskerar fokuset på fritid att uppfattas som att gröna tycker att jobbpolitik är helt irrelevant. Det är ett missförstånd. Insatser som lyfter fler från arbetslöshet är ett viktigt verktyg för två gröna visioner: jämlikhet och etablering av migranter.

Miljöpartiet vill välkomna flyktingar till Sverige. Det ställer krav på matchningen av arbetssökande. I Arbetsförmedlingens program för nyanlända och deras anhöriga saknar hälften av deltagarna gymnasieutbildning eller motsvarande.

Resultaten är nedslående: 90 dagar efter avslutad etableringsplan är det bara 16 procent av deltagarna som har påbörjat en utbildning eller fått ett riktigt arbete. De resterande 84 procenten är fortfarande utan jobb, eller befinner sig i subventionerade anställningar. Matchningen är en mardröm.

Siffrorna är relevanta för alla som bekämpar utanförskap. Den största klasskillnaden finns i dag mellan de som har ett jobb och de som saknar utsikter att få ett. Undermålig matchning cementerar ojämlikheten.

Det är ett slöseri av mänskliga resurser, men det är särskilt allvarligt för oss som tror på en human migration och en solidariskt finansierad välfärd. När myndigheter inte längre kan ingjuta förtroende eroderar viljan att betala skatt. Och om etableringen av nyanlända går för långsamt vittrar stödet för asylrätten sönder.

Allt fler inser att dagens Arbetsförmedling har nått vägs ände. I SvD 29/1 berättade Moderaterna att de vill lägga ned myndigheten i sin nuvarande form för att handskas med integrationen på arbetsmarknaden.

Några veckor senare meddelade Alliansen att de är eniga i frågan. Faktum är att också de gröna så sent som 2012 skrev en riksdagsmotion som ligger nära de borgerliga partiernas förslag. Sannolikt har Sverige ett stort parlamentariskt stöd för radikala förbättringar av Arbetsförmedlingen.

Regeringens besked är dessvärre försiktiga. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) vill visserligen utreda Arbetsförmedlingens uppgifter, men ambitionerna är för låga och kommer för sent. En regering som tror på tillsammansskap kan inte lämna walk-over till högern. Tvärtom måste broarna till inkludering förstärkas – även om det innebär att skrota det invanda.

Nu måste regeringen våga ta ton på riktigt. Det är dags att privatisera förmedlingen av arbete.

På Miljöpartiets stundande kongress föreslår Grön Ungdom att fristående matchare ska få ersättning av staten för att sköta förmedlingen av jobb. Ersättningen viktas utifrån hur svårt de arbetssökande har att hitta sysselsättning, vilket stärker incitamenten till skräddarsydda lösningar.

Utförare som hittar framgångsrika modeller belönas ekonomiskt, medan ineffektiva metoder rensas bort. Systemet gynnar därmed både arbetslösa och entreprenörer.

Inspirationen till reformen kommer från Australien, där personer med svårigheter på arbetsmarknaden får hjälp av specialiserade företag. I en svensk kontext skulle näringsidkare tävla om att sysselsätta de nyanlända som dagens Arbetsförmedling inte fångar upp.

Sannolikt skulle även mångfalden i sig underlätta matchningen genom att fler arbetssökande kan välja en förmedlare som de känner sig bekväma med. I Australien resulterade privatiseringen i en kraftig minskning av långtidsarbetslösa.

Ett starkare vinstintresse i matchningen kan upplevas som främmande för vänstern. Ilmar Reepalus förslag om ett vinsttak i välfärden har gett bränsle åt idén att verksamheter i samhällets tjänst aldrig kan stärkas av ekonomiska incitament. Men Australiens exempel berättar en mer nyanserad historia. Grön Ungdom ser att varje person som lämnar arbetslösheten både får verktyg att ge liv åt sina drömmar och trygghet för sig och sina nära. I kampen för allas inkludering kan ideologiska skygglappar inte stå i vägen.

I Sverige sjunker antalet arbetslösa i flera samhällsgrupper. Men för de som flytt från krig och oroshärdar är prognoserna sämre. Det kan en rödgrön regering aldrig acceptera. Nu är det dags att slimma Arbetsförmedlingen, och låta fristående aktörer leda fler till sysselsättning. Det är politik för minskade samhällsklyftor.

Hanna Lidström och Mårten Roslund, språkrör Grön Ungdom