LÄS OCKSÅ Hantverkare med tonträff

Det finns en nygammal arbetsmarknad för åtskilliga av dem som kommit till Sverige på senare år, menar Hantverkarnas riksorganisations vd Johan T Sterndal

– Många av de som kommer hit har en gedigen erfarenhet inom alla möjliga hantverksyrken. Det är en slapphet från regeringen att inte utnyttja deras erfarenhet, säger han.

I andra sammanhang diskuteras hur olika akademikeryrken ska kunna godkännas i Sverige för att nyanlända ska få jobb inom till exempel vården.

– Då handlar det om en validering av betyg. Många hantverkare har inga betyg med sig, men vi har valideringsregler för ett 80-tal hantverksyrken. Det handlar om att satsa lite pengar på att låta våra hantverkare utvärdera deras praktiska kunskaper, för att de ska kunna komma igång, säger Johan T Sterndal

Han vill också att svenska hantverkare ska få möjligheten att ta sig an nyanlända för att ge dem de kompletterande praktiska utbildningar som behövs, för att anpassa kunskaperna till våra material och behov.

– En skräddare från Afghanistan är van att arbeta med händerna, kan sy, men behöver lära sig att sy ett par byxor i stället för en kaftan. Med grundförutsättningarna på plats är det inga problem, säger Johan T Sterndal.

Hantverkarna står bakom en alldeles egen yrkeshögskola, Hantverksakademin. 35 utbildningsplatser för de drygt 60 hant-verks-yrken som organisationen har listat som traditionella hantverk; frisör, guldsmed, tapetserare, tunnbindare, hovslagare till exempel. Teori kring att driva eget företag och lärlingsutbildning hos etablerade hantverkare ger efter två år en yrkeshögskoleexamen.

– Vi har erfarenhet av lärlingsutbildningar sedan 1800-talet. Vi skulle kunna bidra om regeringen till exempel drog igång ett projekt för låt säga 1 000 nyanlända. På det sättet skulle vi också kunna rädda många av de hantverk som i dag är på väg att försvinna, tunnbindare till exempel och samtidigt ge möjlighet till arbete och försörjning, säger Johan T Sterndal.

2006 avslutade Hantverkarna ett projekt ”ungas yrkesrevansch”. Hundra skoltrötta fick chansen till lärlingsutbildning till ett hantverksyrke.

– Det blev en stor framgång, flera av de som gick den utbildningen är i dag yrkesverksamma hantverkare och medlemmar i Hantverkarna, säger Johan T Sterndal.

Från A till Ä

Några yrken man kan utbilda sig till i Hantverksakademin. 

• Attributmakare (arbetar med rekvisita till pjäser)
• Bokbindare
• Charkuterist
• Dockmakare
• Emaljerare
• Förgyllare
• Gardinmakare
• Glasblåsare
• Handskmakare
• Juvelfattare
• Kristallkronemakare
• Modist
• Orgelbyggare
• Pralinör
• Repslagare
• Skeppstimmerman
• Tunnbindare
• Vävare
• Ädelstensslipare

Yrken som försvunnit in i historien

• Springpojke: bar ut varor till kunder, vanligen per cykel eller packmoppe. Har delvis återkommit.
• Lykttändare: Före elljuset, tändes gatlyktor av lykttändare.
• Väckare: Hade som uppgift att väcka industriarbetare som skulle till jobbet. Fanns kvar i Manchester fram till 1950-talet.
• Iskarl: Sågade isblock till kylskåpen.
• Högläsare: en sorts ”livepod” när förra seklet var ungt. Läste högt för anställda på stora arbetsplatser.
• Maskinskrivare: Vanligt kontorsarbete för kvinnor långt in på 1960-talet.
• Växeltelefonist: Försvann när telefonsamtalen kunde kopplas automatiskt. Fanns tidigare i varje by.