Saudah i Kampala Uganda var tolv år då hon fick mens första gången.

Hon gjorde som många andra unga tjejer i världen. Klippte sönder en gammal kjol och stoppade tygbitarna i trosorna.

Men skyddet är bristfälligt och det är svårt att hålla tätt. I skolan gick det inte heller att låsa dörrarna till toaletterna och det fanns inte tillgång till rent vatten.

– De dagar hon hade mens var förlorade skoldagar sa hon till mig, berättar författaren och journalisten Anna Dahlqvist som skrivit reportageboken ”Bara lite mens”.

På ett seminarium som arrangerades av Dagens Arena berättade hon dagen innan om sina reportage om mensaktivister i Indien, Uganda, Kenya, Bangladesh och USA.

För många är menstruationen fortfarande något man talar tyst om. Försöker dölja.

Men Anna Dahlqvist tycker sig se en viss förändring.

– De senaste tio åren har en global mensrörelse börjat spira, säger hon.

Anna Dahlqvist. Foto: Erik Larsson

Varje dag har 800 miljoner kvinnor mens och det uppmärksammas allt mer.

Flera frivilligorganisationer som FN:s UNHCR uppger att det är viktigt att ta hänsyn till mensen då det kommer till fattigdomsbekämpning såväl som ekonomi, arbetsliv och utbildning.

För Saudah i Uganda hade hennes skolgång underlättats om det funnits tillgång till toaletter och om hon kunde få mensskydd subventionerade.

Att många flickor – främst i fattiga länder – missar flera skoldagar i månaden gör att de halkar efter i skolan.

I Ghana och Etiopien är 20 procent av flickorna borta från skolan då de har mens. I Nepal är siffran 30 procent och i vissa delar av Indien är siffran 80 procent.

FN har påtalat att om kvinnor ska ges samma möjligheter till utbildning så är det viktigt att det både på skolor och arbetsplatser finns tillgång till toaletter och möjlighet att tvätta sig.

Samtidigt är frågan fortfarande tabubelagd – i alla länder

Det var fullsatt i salen på ABF-huset i Stockholm där seminariet hölls. De flesta var kvinnor. Men endast fyra räckte upp handen då frågan ställdes om någon ringt och sagt till jobbet att de stannar hemma på grund av menssmärtor. De vanliga är att säga att att man har feber eller nåt annat.

Tabun och smusslandet kring mensen gör att kvinnor möjlighet att delta i arbetslivet påverkas hävdade Heide Lampinen, handläggare fackens utvecklingsprojekt inom industri på Union to Union, under semiinariet.

Hon tyckte sig se en stark facklig koppling till mensfrågorna som handlar om tillgång till toaletter, möjlighet att ta rast samt lönens storlek.

– Att kunna gå på toa och låsa dörren under sitt jobb är en fråga för förhandlingar. Många gånger är det svårt att kunna ta en paus. Man måste jobba hela tiden eftersom du behöver alla inkomster du kan få.

På textilfabrikerna i Kambodja är lönerna så låga att kvinnorna ofta inte har råd att köpa mensskydd utan använder tygrester som ligger på fabriksgolven. Tygbitarna är ofta smutsiga och fulla av kemikalier. Svampinfektioner och klåda i underlivet är därför vanligt bland de anställda.

I flera länder finns det lagstiftning som ska underlätta för menstruerande kvinnor men lagarna motarbetas ofta av arbetsgivare.

Heide Lampinen säger att kvinnor i Indonesien har rätt att vara lediga två dagar i månaden om de har kraftig mensverk.

– Men arbetsgivare försvårar ofta för att ta ut dagarna. Säkerhetsvakter kan kontrollera att man verkligen blöder så att man har rätt att utnyttja sin rätt till lediga dagar, säger Heide Lampinen.