I dag är det 31 år sedan Olof Palme sköts efter ett biobesök den sista februari 1986. På minnesdagen förra året skrev Arbetets ledarsida om de klara paralleller som finns mellan 1980-talets Palmehat och det hat som Sverigedemokrater sprider i nutid. Och läget har knappast blivit bättre under det år som gått.

Samma typ av förtalskampanjer som nu hetsas fram mot oliktänkande, mot vänsteranhängare, mot muslimer och mot ickevita hetsades i delar av media fram mot Olof Palme. Hetsen var skoningslös och lika faktafattig som SD:s hat av i dag. Det som var viktigt var inte heller sakfrågorna, utan att angripa Olof Palme som person.

I och med mordet på Olof Palme upplevde vi slutet på samhällets och Sveriges stora öppenhet mellan politiker och väljare, en öppenhet som därefter aldrig återkommit. I dag kan vi inte tänka oss en statsminister som vill att fotograferna ska rikta bort kameran då han kommer hem till sitt radhus för att han inte vill avslöja var han gömt husnyckeln.

I dag kan vi inte tänka oss en statsminister som åker tunnelbana en sen lördagskväll för att gå på bio. Ändå är det fel att säga att dåtidens svenska politiker var för naiva.

I en fungerande demokrati finns inget naivt över att vilja dela vardagen likväl som politiken med alla som bor i ett land. Det är inget naivt i att vilja att många engagerar sig politiskt. Det är demokrati.

Att som hatets koleriker i stället försöka skapa en utvald grupp som man kallar ”folket”, och mot denna utvalda grupp ställa alla med avvikande åsikt och alla demokratibärare, som politiker, journalister och forskare, har i stället motsatt syfte, att angripa demokratin.

Hatet mot Palme tillhörde inte den vanliga politiska debatten. Hatet syftade till konfrontation vid sidan av demokratin, något som också skedde. Samma syfte har dagens hat från SD och extremhögern.

Vi ser det i de 92 anlagda bänder på flyktingboenden som inträffade förra året och vi ser det i angreppen mot journalister och politiker.

Vad hoten bygger upp är ett allt större hat mot demokratin. Och det är just vad Sverigedemokraterna och extremhögern vill.