Enligt IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic kom det åtta avskedanden upp på central nivå 2015. Förra året var det 21.

– Eftersom jag är ensam jurist på förbundet hinner jag vanligtvis bara ta principiella fall om kollektivavtalsbrott. Las-ärenden brukar vi skicka till LO-TCO Rättsskydd. Men jag reagerade över alla avskedanden som plötslig kom och ville titta närmare på dem.

Nu har han lämnat in två fall till Arbetsdomstolen. Ett till är på gång. I det ena fallet handlar det om en man i 50-årsåldern som tillverkar komponenter till fordonsindustrin. Han har varit anställd på bolaget i 13 år. I höstas förlorande mannen sin 24-årige son. Sedan ytterligare en anhörig.

Enligt honom och förbundet var det därför han vid två tillfällen sa nej till övertidsjobb två söndagar efter varandra. Det var praktiska omständigheter som hade med sorgearbetet att göra. Mannen ska ha uppgett att han kunde komma senare på söndagen, eller båda lördagarna.

Men enligt stämningsansökan ska arbetsgivaren ha sagt att det ingår i arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet när en anställd jobbar övertid. Bolaget hävdar också att mannen generellt är ovillig att jobba övertid. Något som det enligt stämningsansökan saknas belägg för i övertidsjournalen.

– Vi pratar om en kille som vid två tillfällen hellre ville jobba lördag än söndag. Är det så grovt att man med omedelbar verkan måste skilja honom från anställning, frågar sig Darko Davidovic.

I det andra fallet handlar det om en 49-årig man på ett större industriföretag. Även han har varit anställd flera år. Enligt stämningsansökan har mannen ofta fört de anställdas talan mot arbetsgivaren. Och det ska ha funnits en överenskommelse mellan arbetstagarna om att vägra övertid tills arbetsgivaren betalar mer för arbetet på industrins tyngsta maskin.

När ett skiftlag ändå ställde upp på övertid ska mannen ha skrikit: ”Jag hoppas det blir krig och alla dör”. Mannen fick vända sig till företagshälsovården och blev remitterad till specialist. Men innan han hann komma dit sparkade arbetsgivaren honom.

Skillnaden mellan att bli uppsagd och avskedad är stor. Den som blir uppsagd har rätt till lön och att vara kvar i arbete under uppsägningstid. Den som blir avskedad får gå omedelbart utan lön. Mediantiden för ett mål som slutar med dom i Arbetsdomstolen låg förra året på 14 månader.

– Jag menar att arbetsgivare gör det här för att bli av med folk och slippa betala lön under processen. Men juridiken har ett spår. Verkligheten ett annat. För den som blir arbetslös utan lön under en så lång period blir konsekvenserna förödande.