Foto: Colourbox

INSÄNDARE. Arbetsgivarna slipper undan sitt ansvar i jakten på sjuka. Regeringen måste ställa högre krav på att arbetsgivare tar sitt ansvar, skriver Kerstin Andersson, tidigare anställd vid statlig myndighet.

Varför kommer arbetsgivarna undan i regeringens jakt på sjukskrivningar? De sjuka blir misstänkliggjorda, jagade, utförsäkrade, blir ställda utan inkomst, förlorar allt de äger och förvisade till socialbidrag medan arbetsgivarna utan risk kan strunta i sitt rehabiliterings- och arbetsmiljöansvar.

För arbetsgivarna finns det inga konsekvenser när deras anställda blir sjuka på grund av arbetet. Ingen ställer krav på dem och ingen ställer dem till svars. Hur kan det komma sig att en socialdemokratisk regering låter detta fortgå?

”Men vi skrev ju en ny föreskrift”, kanske Annika Strandhäll invänder. Det är bara det att arbetsgivarna gladeligen och högaktningsfullt kan strunta i att följa föreskrifter eftersom det ändå inte får några konsekvenser.

Varför inte öka ¨incitamenten¨ för arbetsgivarna att följa lagar och föreskrifter? Det är ju annars populärt att prata om ¨incitament till arbete¨ när det gäller sjuka.

Sedan har vi Försäkringskassan som säger att de ¨inte bryr sig om hur sjuk du är utan vilken arbetsförmåga du har¨. Det betyder ingenting vad Försäkringskassan bryr sig om när arbetsgivarna i allra högsta grad bryr sig om hur sjuk du är! Arbetsgivarna vill inte ha sjuka människor.

Sjuka människor kostar pengar. De vill helst bli av med sjuka människor. Och i och med rehabiliteringskedjan har arbetsgivarna fått hjälp att skynda på denna process. De behöver bara förhala och krångla tillräckligt länge så blir de av med den sjuka.

Själv blev jag sjukskriven i utmattningssyndrom. Efter bara några månader, långt innan jag var frisk, jagades jag tillbaka till jobbet av Försäkringskassan under hot om att jag annars skulle förlora jobbet. Efter två år återinsjuknade jag och under de kommande fyra åren kämpade jag för att arbetsgivaren skulle ge mig stöd att kunna komma tillbaka till arbetet, ett arbete som jag trots allt älskade.

Arbetsgivaren gjorde ingenting. Efter fyra år gav jag slutligen upp. Det kan också vara av intresse att det var en statlig myndighet jag arbetade på.

Regeringen måste lägga om kursen. Sätt verklig press på arbetsgivarna även om det kommer att kosta er. Det här barkar åt helvete annars.

Kerstin Andersson, tidigare anställd vid statlig myndighet