”Nu krävs en omfattande välfärdsreform”
ARBETET DEBATT. Socialförsäkringarna får allt lägre täckningsgrad. Nu krävs en större välfärdsreform – och debatten om en sådan ger goda möjligheter att diskutera vilket samhälle vi vill ha, skriver Anna Hedborg, författare till Tillbaka till socialförsäkringar för alla.
Välfärdspolitiken och socialförsäkringarna är till för att så långt som möjligt skapa likvärdiga sociala förutsättningar för alla. Men därtill kommer också den mycket viktiga effekten att en välfärdspolitik som omfattar alla också kan skapa förståelse mellan olika grupper och därmed fungera som kittet i samhällskroppen. ”Jag vet något om dina levnadsvillkor och du vet något om mina, eftersom vi omfattas av i princip samma regelverk och rättigheter.”
Eller – så var det tänkt.
I själva verket är det politikens ständiga uppgift att försvara likvärdigheten, eftersom den annars riskerar att dras isär av det faktum att vissa grupper alltid har lättare att få sina behov och önskemål uppfyllda än andra. Och systematiken är stark. Till dem som har ska varda givet!
När den allmänna folkpensionen inrättades 1913 (först i världen) hade en del privata och offentliganställda tjänstemän olika pensionslösningar. Ungefär samma grupper, om än lite fler, hade också redan tjänstepension när ATP infördes för alla 1960.
Detsamma gällde också när den allmänna sjukförsäkringen infördes 1955. Stora grupper hade (olika) sjukförsäkringsförmåner hos sina arbetsgivare. Men stora grupper hade det inte. Några med stark ställning på arbetsmarknaden har gått före och när tillräckligt många har följt efter har villkoren gjorts allmänna genom samma villkor och ersättningsnivåer för alla i den offentliga försäkringen.
Nu är vi där igen. Något måste göras åt socialförsäkringarna om vi vill upprätthålla de gemensamma villkoren. Mest bråttom är det med pensionssystemet eftersom det är inkomsterna under hela livet som bestämmer individens pension. Å andra sidan kan man hävda att den allmänna sjukförsäkringen, a-kassan och föräldraförsäkringen urholkas ännu snabbare eftersom inkomsttaken i dem bara räknas upp med prisutvecklingen i samhället och inte med den allmänna inkomstutvecklingen.
I figuren ovan framgår utvecklingen fram till 2009. Därefter har utvecklingen accelererat, eftersom inkomstskillnaderna har ökat. I dag är det ungefär hälften av alla löntagare som ryms under taket på 7,5 prisbasbelopp.
De flesta har därtill avtalsförsäkringar – men inte alla och inte till samma villkor. För flertalet höginkomsttagare är det till och med så att avsättningen för pensionspremier är 30 procent på de inkomster som är över 7,5 inkomstbasbelopp. Det vill säga klart högre än den samlade pensionsavsättningen inklusive avtalsförsäkringar under taket!
I dag är det alltså för medborgarna svåröverblickbart vad som ingår i försäkringarna och vad som tillkommer genom avtalslösningar. Dessutom finns en splittrande skillnad i vilka villkor som gäller för olika grupper, inte minst mellan låg- och höginkomsttagare.
Vad som i stället borde ske är att vanligt förekommande avtalslösningar borde inkorporeras i den allmänna socialförsäkringen. Det vill säga att oavsett om man har a-kassa, sjuklön eller pension ska man omfattas av ungefär samma skydd och trygghet som alla andra i samma situation.
Precis som fallet varit när vi tidigare gjort allmänna villkor av det som de flesta redan omfattas av, betalar arbetsgivarna i huvudsak redan kostnaden. Det innebär att reformen inte nödvändigtvis skulle betyda ökade kostnader.
Att man skapar samma villkor för alla inom samma försäkring är en stor och samhällsbestämmande reform. Den skulle komma att möta motstånd. Men vi har gjort det flera gånger tidigare. Debatten om reformen skulle också ge många tillfällen att diskutera vilket samhälle vi vill ha och vad det egentligen betyder att vi har gemensamma sociala villkor.
Att reformen går att göra utan att kostnaderna måste öka (utom för de relativt få som i dag saknar avtal) gör den inte sämre!
Anna Hedborg, rapportförfattare till Tillbaka till socialförsäkringar för alla (Arena Idé). Hedborg är f.d. minister, generaldirektör och utredare inom socialförsäkringsområdet
