– I dag handlar mycket om att pusha fram enskilda artister. Men jag tror inte på att ensam är stark, även om jag som person gillar att vara själv, säger Annika Norlin som på sitt nya album sjunger med en rad andra artister. Foto: Selma Grönlund

– I dag handlar mycket om att pusha fram enskilda artister. Men jag tror inte på att ensam är stark, även om jag som person gillar att vara själv, säger Annika Norlin som på sitt nya album sjunger med en rad andra artister. Foto: Selma Grönlund

Poppoeten Annika Norlin hyllar det kollektiva och ger plats åt artister som Jakob Hellman, Könsförrädare och Loney dear. Så blir Säkert! och albumet Däggdjur, som släpps i dag, fredag den 3 februari, ett projekt som undersöker olika röster. 

Första gången jag såg Annika Norlin var när jag från sjuksoffan råkade slå på ett skolprogram på SVT. Där satt hon i en talkshow och pratade på lätt engelska om Hello Saferides första skiva.

Om hur hon som utbytesstudent i USA ringt taxifirman Saferide – som rekommenderades som säker för ensamma tjejer – och hur de alltid svarade ”Hello, Saferide”.

Och så sa hon något i stil med att allt hade fallit på plats när hon började skriva texter inte som man skulle, utan som man pratar. Jag tyckte att hennes musik lät intressant, men sammanhanget var lätt absurt – var det på riktigt eller ett rollspel för att svenska skolungdomar skulle träna språk?

– Va, roligt! Det var typ aplänge sedan, det måste varit 2005. Jag tror det var första gången jag var med på tv, säger Annika Norlin när vi träffas veckan innan Säkerts tredje album, Däggdjur, släpps.

Sedan debuten har hon tagit en självklar plats som en av landets stora popartister både med engelska Hello Saferide och svenska Säkert!. På musikfestivalen Way out west 2014 sammanförde hon sina två alias och simultanprojicerade texterna bakom sig på scenen.

Hon ville rikta fokus mot orden, men hade inte förväntat sig den totala allsångsuppslutning som följde.

Ända sedan första albumet Introducing … Hello Saferide har hon utvecklat sitt eget personliga textförfattande och fortsatt att frångå konventioner.

– Jag är ganska besatt av tanken på hur saker brukar vara. Hur det kan vara om det inte är som det brukar, säger hon.

Att det skulle vara andra sångare med på nya, tredje Säkert!- albumet bestämde hon tidigt. Kanske, funderade hon, ville hon göra en musikalskiva där hon själv satt som en ”röstregissör” och lät Tommy Körberg, Darin eller andra skolade sångare ta ton.

– Jag gillar min röst mycket, men jag kan inte nå över en massa register. Därför är jag intresserad av dem som har en annan kvalitet i sina röster. Som har riktigt stora röster. Jag har varit taggad på att skriva till såna röster.

Men så blev de bästa låtarna personliga och arrangemangen avskalade och det brukar hänga ihop med att textförfattaren själv sjunger. Men det kanske inte måste vara så? Det kanske bara brukar vara så? funderade hon.

Däremot behövde artisterna stå henne nära. Känna henne, eller vara musikaliskt besläktade.

Det landade i att alla utom en har rötter i Norrland, vilket var ett syfte i sig: ”Hallå, vi existerar också!”

– Rösten har med sig så mycket. Den berättar hur man ser på världen och vad man är för slags person, säger Annika Norlin.

”Det finns så många man inte vill prata med” – Annika Norlin inleder Däggdjur och låten ”Allting flyter” med sitt direkta tilltal. Bakgrunden till låten är att hon under två olika tillfällen var på middag med musiker från olika länder. Det verkade trevligt, men blev jättejobbigt:

– Själv kanske man tänker: Jag är tjej och får ta lika mycket plats, men det kanske någon annan inte tänker. De kör över en och säger saker som man tycker är helt …

Men båda middagarna slutade med att gästerna började spela för varandra. Och vips var det jobbiga som bortblåst.

– Alla blev mjuka och varma och spelade och sjöng varandras låtar. Det är det läskiga och roliga med att spela. Man blottar sig.

I ”Snooza” sjunger hon om ”det här samhället som kräver att man ska vara så satans effektiv”; ”Snooza med mig”.

– Jag har stor respekt för att man ska vara en sån som kommer i tid. Men jag är rädd för vad som händer när det ses som en bra grej att vara så effektiv. Jag vet inte vad vi försöker uppnå. Är det att vara så effektiva, så vi kan få mycket pengar så att vi ska kunna slappa sedan? Det finns ingen logik.

Hon sneglar på min nyinköpta lilla diktafon:

– Jag har ju varit journalist själv så jag blir nyfiken.

Fortfarande gör hon en del författarintervjuer. På Umeå Litteraturfestival förra året samtalade hon med Melker Garay och i år blir det Jason Diakité. Som journalist gick det bra, tycker hon – bland annat på Aftonbladet och Sveriges Radio P3 – men det blev ingen fast anställning.

– Jag fick göra jobb som våldförde sig på vad jag själv tyckte. Efter ett tag började det skava, säger hon, som är uppvuxen i Östersund, och för åtta år sedan flyttade från Stockholm till Umeå för att bli psykolog.

Det här med att bli artist var inget hon planerade.

– Men sedan fick jag göra en skiva …

Psykologutbildningen har hon pausat, eller slutat, hon vet inte riktigt. I början var hon lite orolig för att det akademiska skulle inverka på hennes musik.

– Men så känner jag absolut inte. Det största jag fått med mig är en ödmjukhet inför andra människor och en stor tro på att alla är ganska lika. Man lär sig att skala av, in till grundkänslorna. Jag är överlag stressad över att folk har poser och försöker vara något de inte är. Jag ser på livet så här: Först är man barn, sen ung vuxen när man försöker att låtsas att man inte är barn. Sedan börjar man fatta att man är ett barn och börjar skala av de där poserna igen.

Men hade det funkat – att få en tid hos psykolog Norlin?
– Om man är intresserad av musik kanske man vet vem jag är. Annars vet jag inte. Och jag är inte så mycket stardom, säger hon.

Nu har hon skrivit i ett par år och känner sig väldigt lycklig med det.

– Jag tänker att man får ändra på sig, att det får vara så.

Nya albumet 

• På albumet Däggdjur sjunger bland andra Arvid Andersson Ellis från Glesbygd’n, Alina Björkén från Könsförrädare, Lina Högström alias Skator, Ola Klüft från Perishers, Emil Svanängen från Loney Dear och Jakob Hellman från …. ja ni vet. Annika Norlin har låtit olika artister sjunga in samma låtar och insett hur olika texterna låter med olika röster.

• ”När Jacob Nyström sjöng in albumets sista låt ”Modifiering”, blev det vackert på ett helt annat sätt än för mig, man tänkte på känslan och stämningen och väldigt lite på texten, den lite torra. Till slut blev det så att min hamnade på skivan, men jag är väldigt sugen på att vi också ska släppa Jacobs version, för det blev som en helt annan låt trots att det är samma instrument”, berättar Annika Norlin som under kommande turné utlovar olika versioner av gamla och nya låtar.

• Turnén börjar i Umeå i mars och avslutas på Dramaten i Stockholm i april.