Marie Nilsson. Foto: Bea Tigerhielm

Marie Nilsson. Foto: Bea Tigerhielm

Hon har jobbat fackligt i över 30 år och som drifttekniker i Stenungsund. IF Metalls ”inrikesminister” Marie Nilsson är en het kandidat till ordförandeposten och är van att förhandla.

LÄS OCKSÅ ”Förhandlingsvana krävs” – Anders Ferbe om sin efterträdare

När Marie Nilsson 2014 var nyvald som vice ordförande för IF Metall beskrev Arbetet den tidigare driftsteknikerna från Stenungsund som en facklig doldis som tog steget in i rampljuset. Och som en tänkbar efterträdare till nuvarande ordförande Anders Ferbe.

– Ett steg i taget. Men de som nominerat mig har påpekat att den här positionen innebär en beredskap att också vara redo att ta över som ordförande. Så jag är inte främmande för tanken, sa hon till Arbetet då, i maj 2014.

Efter dagens besked om att Anders Ferbe inte ställer upp för omval är frågan om Marie Nilssons framtid högaktuellt. Hela 16 av IF Metalls 37 avdelningar har nominerat henne, enligt Dagens Arbetes rundringning.

Att jämföra med avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkäläs fyra nomineringar.

Marie Nilsson säger i dag att hon tog ställning till om hon var beredd när hon fick frågan från avdelningarna.

– Jag är sugen på det. Men valberedningen är inte färdig med sitt jobb och det finns fortfarande fler kandidater.

LÄS OCKSÅ ”Ferbe tog stor plats” – fyra fackliga röster om Anders Ferbe

En av avdelningarna som nominerat henne är Östra Värmland. Ordförande Christina Hjalmarsson lyfter fram hennes långa fackliga erfarenhet men också att det vore stort att få en kvinna på posten.

– Jag förstår att omvärlden kan se det så eftersom vi är ett mansdominerat förbund. Men för mig är det ingen viktig fråga, det är inte därför jag har blivit nominerad. Det handlar om min kompetens och min bakgrund, säger Marie Nilsson.

Avdelning Norra Älvsborg har istället nominerat avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä och ordföranden där, Tonnie Andersson, motiverar det med att förhandlingsvana är viktigt för en förbundsordförande.

– Jag är förhandlingsledare för två avtal, i-avtalet och det gemensamma metallavtalet, och är med i arbetet med facken inom industrin. Jag är ganska väl involverad i de arbetsuppgifterna, men sen är det klart att det är Anders (Ferbe, reds anm) som är nestorn, säger Marie Nilsson.

LÄS OCKSÅ Anders Ferbe slutar som IF Metalls ordförande

Östra Värmlands Christina Hjalmarsson pekar på att Marie Nilsson inte varit så synlig som vice ordförande, och att det ”kanske inte varit lätt” att göra avtryck under Ferbe som tar mycket plats.

– Jag kan förstå att man ser det så. Men är man vice ordförande är man inte den som är mest synlig för medlemmar och media. Man är lite som en inrikesminister, det spelar nog ingen roll vem som är ordförande, säger Marie Nilsson.

Vilka frågor blir viktigast om du blir ordförande?
– Jag kommer nog inte göra någon revolution. Jag driver redan de viktigaste frågorna. Det handlar både för fackföreningsrörelsen och för det politiska livet om att behålla framtidstron och tron på oss själva. Organiseringen är viktig, har vi inga medlemmar har vi inget underlag för att få inflytande. Sen har vi har stora utmaningar när det gäller den svenska modellen och att värna kollektivavtalet.

Ända fram tills för några år sedan valde hon att ha en fot kvar i yrket.

– Jag har inte velat välja att jobba fackligt fullt ut, för mig var det väldigt viktigt och hjälpte mig att hålla fötterna kvar på jorden.

LÄS OCKSÅ Stort stöd för ny ordförande i IF Metall

Marie Nilssons hjärtefråga är organisering. Innan rollen som vice ordförande ansvarade hon för frågan, som chef för studie- och organisationsenheten på förbundskontoret.

– Det handlar om arbetssätt, bemötande, attityder från vår sida och det handlar om att leverera resultat. En del av våra ombudsmän och förtroendevalda är vana vid att bara hålla fram ett papper och tro att alla skriver på en ansökan om medlemskap. Så går det inte till längre. Det krävs ibland betydande insatser, argumentation, en levande berättelse om vad facket är och betyder. Och ett besök räcker inte. Det kanske behövs tio, sa hon till Arbetet 2014.

När hon 2013 flyttade till Stockholm hade hon jobbat länge inom processindustrin i hemstaden Stenungsund. Men hennes steg in i det fackliga livet var inte självklart. I intervjun med Arbetet från 2014 beskrev hon att hon inte fått med sig det fackliga och politiska engagemanget hemifrån. Ändå blev hon fackligt aktiv redan efter två år på jobbet.

– Det var slumpen som avgjorde. Jag hamnade på samma skiftlag som vår klubbordförande och han provocerade mig på alla möjliga sätt. Det tvingade mig att fundera över en lång rad förhållanden jag aldrig tidigare tänkt på. Och vips så hade mitt intresse väckts – och så hade jag fått ett förtroendeuppdrag i klubben, berättade Marie Nilsson då.

 

Marie Nilsson

• Kommer från Stenungsund. Bor både i Stockholm och i Stenungsund, där hon har sin sambo.

På fritiden: Kulturintresserad. Går på bio, konserter och teater. ”Sen försöker jag träna, det är ett ganska tufft jobb som det är nu också med sena kvällar så jag hinner inte med så mycket annat”.

• Har gått yrkesutbildning till processoperatör och jobbat som driftstekniker på ett företag som i dag heter Borealis och tillverkar plasten polyeten.

• Innan hon blev vice ordförande var hon chef för ­studie- och organisationsenheten på IF Metalls förbundskontor.

• Hennes fackliga erfarenhet grundlades på jobbet i processindustrin i Stenungsund. Först var hon aktiv i Fabriks, sedan i Industrifacket och sedan IF Metall. Sedan 2000 har hon suttit i förbundsstyrelsen, först för Industrifacket och sen IF Metall. Hon var med i interimsstyrelsen när de två förbunden skulle slås ihop. Hon har även varit ordförande för IF Metalls avdelning Bohuslän-Dal.

• Marie Nilsson fackliga engagemang blev ett heltidsuppdrag först som chef på förbundskontoret 2013. Hon sade då upp sig som drifttekniker.

Utdrag från hennes första maj-tal i Vara 2015:

”Åtta år av borgerligt styre har satt sina spår. Skattesänkningar har urholkat välfärden och spätt på arbetslösheten. Arbetsmarknadspolitiken har havererat. Skolan blivit allt sämre. Fas 3 och utförsäkringar är vardag”

”I åtta år har vi fått höra att vägen till ökad tillväxt går via lägre löner, sämre kollektivavtal och slitsammare arbetsmiljö.”

”När Sverigedemokraterna angriper dem som kom­mit till Sverige angriper de våra arbetskamrater, de som driver våra lunchrestauranger, de som tröstar våra barn och de som ger trygghet åt våra äldre. Dom angriper oss alla.”

”Vi ser klimatförändringar som riskerar att ställa hela vårt samhälle på ända.”