Staten gick med hela 85,3 miljarder kronor i plus under 2016.
Det är naturligtvis strålande. Ja, det är mer än så. Det är en ren sensation, betydligt mer uppseendeväckande än vad som hittills kommit fram.
När året inleddes var Riksgäldens prognos att kassan skulle gå i stort sett jämnt upp, kanske med ett litet plus på runt 3 miljarder kronor.
Men Riksgäldens gissning, som baserades på den rödgröna budgeten för 2016, blev fullständigt fel. Ett plus på drygt 85 miljarder kronor gör i stället att 2016 i ett historiskt perspektiv tar sig in bland de ekonomiskt absolut starkaste åren för statens budget.
Hur kunde det bli så här, när sverigedemokratisk ”alternativmedia” och borgerliga partiledare ständigt påstår att Sverige snabbt rör sig mot avgrunden? Jo, enligt Riksgälden har skatteinbetalningarna varit överraskande stora under året. Balansräkningen i statens verksamhet har alltså förvandlats till varje finansministers ljuvaste dröm, där människor arbetar och betalar skatt.
Den här remarkabla utvecklingen är nödvändig att ha i bakhuvudet för att svara på den fråga som därefter ofrånkomligen dyker upp: Vad ska de 85 miljarder kronorna användas till? I dessa grubblerier kan vi först konstatera att Alliansen är ett varnande exempel på hur ett överskott inte ska användas.
Senast vi hade lika stora överskott var nämligen under de första borgerliga åren 2007–2008. Då skapades överskotten genom att Alliansen sålde ut en mängd statliga bolag, som Vin och Sprit, Vasakronan och TeliaSonera. Bara under 2008 fick Alliansen in drygt 80 miljarder kronor på dessa utförsäljningar.
Men samtidigt sänkte Alliansen skatterna, och när de statliga bolagen väl var sålda fick de stora hålen i statens budget fritt spelrum. När Alliansen förlorade valet 2014 hade det stora överskottet därför förbytts till ett gigantiskt underskott på 72,2 miljarder kronor.
Om finansminister Magdalena Andersson väljer att inte göra någonting alls med de 85 miljarder kronor hon nu håller i sin hand så förvandlas överskottet till en avbetalning av Sveriges redan extremt låga statsskuld, precis som Alliansens utförsäljningsvinster.
Det är en dålig användning av överskottet då vi fortfarande har kvar en arbetslöshet som inte är förenlig med målet om full sysselsättning. Det krävs alltså en aktiv förvaltning av överskottet för att få ännu fler i arbete. Och hur ska det då göras?
Alliansens väg till fler i arbete var sänkt arbetsgivaravgift, nedpressade löner och billig arbetskraft. Det ledde endast till att statens kassa tömdes samtidigt som arbetslösheten bet sig fast. Alliansens ekonomiska politik är med andra ord uppenbart en misslyckad väg om syftet är att skapa jobb och välfärd.
De rödgröna har hittills värnat kollektivavtal och rimliga löner. Och tagit bort de lättnader i arbetsgivaravgift som Alliansen införde. Och statens saldo ökar nu som sagt kraftigt samtidigt som arbetslösheten sjunker.
Det är en viktig notering och det är viktigt att alternativet till Alliansens politik även fortsättningsvis blir klart uttalat, det vill säga att det blir en rejäl satsning på minskade klyftor, tillväxt, sysselsättning och välfärd, så att skatteinkomsterna ökar ännu mer när fler kommer i arbete till rimliga löner.
Att infrastruktur som vägar, järnvägar och bostäder fortfarande är kraftigt eftersatta, liksom stora delar av välfärden med hälsovård och utbildning, är någonting som LO-anslutna känner varje dag.
Visst är det bra att fler nu har kommit i arbete till rimliga löner och därmed betalar mer skatt. Men använd överskottet till att även rusta välfärd och investeringar så skapas ännu fler jobb.
Låt alltså de 85 miljarder kronorna som kom in under succéåret 2016 förvaltas i minskade klyftor och satsningar på jobb med lön enligt kollektivavtal, så skapar vi fler succéår.
