STOCKHOLM 20160905 Vice ordfˆrande i Arbetsmarknadsutskottet Elisabeth Svantesson fotograferad i sitt arbetsrum p Riksdagen. Foto: Henrik Montgomery / TT / kod 10060

Elisabeth Svantesson (M). Foto: Henrik Montgomery/TT

ARBETET DEBATT/REPLIK. Att ge sken av att Moderaterna skulle vilja avskaffa alla samhällets skyddsnät är oseriöst, skriver M:s arbetsmarknadspolitiska talesperson Elisabeth Svantesson i en replik på Martin Klepkes ledare ”Nej, en miljon lever inte på bidrag, Kinberg Batra”.

LÄS OCKSÅ Ledare: ”Nej, en miljon lever inte på bidrag, Kinberg Batra” – Martin Klepke

Uppemot motsvarande en miljon människor befinner sig i utanförskap och bidragsberoende i Sverige. Det får vi inte trivialisera på det sätt som Martin Klepke gör (ledare 11/1 2017). Att dessutom ge sken av att Moderaterna skulle vilja avskaffa alla samhällets skyddsnät är oseriöst.

Sverige ska ha ett tryggt skyddsnät för den som blir sjuk eller arbetslös. Det är en självklar utgångspunkt för Moderaterna. Men lika viktigt är att det ska löna sig att arbeta och att fler ska få den möjligheten.

Utanförskapet som mått togs fram för att synliggöra att det finns många fler, än de som räknas som arbetslösa, som kan ha arbetsmarknadsrelaterade problem. Tidigare ställdes många utanför arbetsmarknaden trots att de hade arbetsförmåga. Rehabiliteringen var otillräcklig och människor fick inte stöd att komma tillbaka till arbete.

För många resulterade detta i en allt för tidig förtidspension. Eller så befann de sig i en karusell av åtgärder som inte ledde någonstans. De ställdes utanför arbetskraften – räknades inte ens som arbetslösa – och deras arbetsförmåga togs inte tillvara. Många gömdes och glömdes i statistiken.

Utanförskapet var högt när alliansregeringen tillträdde och tack vare en tydlig arbetslinje minskade utanförskapet med 200 000 personer. Nivåerna under Alliansens sista år var de lägsta sedan början av 1990-talet, trots att Sverige under tiden gick igenom en djup finanskris. Under Stefan Löfvens tid som statsminister har utanförskapet ökat något – trots en starka svensk ekonomi. Det är oroande.

I stället behöver mer göras för att bryta utanförskapet som fortsatt är alltför stort. Nu krävs kraftfulla reformer för en bättre integration, fler enkla jobb och för att minska bidragsberoendet. Den problembilden verkar dessvärre varken regeringen eller Martin Klepke dela.

Elisabeth Svantesson (M), arbetsmarknadspolitisk talesperson

Martin Klepke svarar:

Hur kan människor som är sjukskrivna några dagar för influensa någonsin påstås vara ”i utanförskap och bidragsberoende”? Hur kan Moderaterna påstå att människor som utbildar sig är ”i utanförskap och bidragsberoende”.

Hur kan de som betalat in pengar till a-kassan under ett helt arbetsliv och vid arbetslöshet tar tillbaka en liten del av dessa inbetalningar påstås vara ”i utanförskap och bidragsberoende”? Och är verkligen ”bidragsberoende” en etiskt korrekt benämning på stöd till dem som föds med funktionsnedsättningar?

Moderaternas försök att huller om buller slänga in hela vårt välfärdssystem i ett påstått ”bidragsberoende” är om något att trivialisera frågan om ett fungerande samhälle.

Syftet är uppenbart att kunna få till en riktigt hög och skrämmande siffra att drämma i huvudet på motståndare, en hel miljon har Moderaternas lyckats skrapa ihop. Att siffran inte har någonting med bidrag att göra verkar ha mindre betydelse.