Du kommer till kassan och pratar i telefonen, ignorerar min hälsningsfras och har nedkladdade ungar som har dreglat på hälften av varorna, de har käkat upp en banan och börjat suga på en chokladbit, vars kvarlevor du räcker fram till mig med ett ursäktande ”han var hungrig”, du själv har öppnat en flaska läsk och lägger fram den på bandet utan en min. Jag ler och tänker i mitt stilla sinne ”jag hade minsann låtit ungen vara hungrig tills dess att jag betalat varan och att du som vuxen öppnar en produkt utan att ha betalat den är skamligt”.

Nu menar jag inte att alla föräldrar eller alla ungar är likadana i butiken, men en stor del av kunder i en matbutik tänker inte ett dugg på att det handlar om min arbetsplats och min arbetsmiljö. Jag vill inte behöva bli kladdig om fingrarna med ditt barns saliv till råga på att jag hanterar frusna varor, trasiga varor, skär mig på vassa hörn och hanterar snuskiga pengar…

Vi har ju ständigt våra gnälliga spalter om att ni som kunder ska lägga upp varorna med streckkoden mot er och att inte bygga varuberg. Detta är ett budskap som jag personligen har lagt ned att påtala (förutom vid extrema fall). Jag har en seriekopierad bild vid kassan av en kvinna som sitter i kassan och förmedlar det budskapet åt mig, som ni ändå inte ser.

För att förklara mitt gnälliga påstående om att ni inte visar respekt när ni prompt måste öppna och förtära en förpackning innan den är betald så vill jag anföra följande; sannolikheten att ni kommer ihåg alla varor som ni redan har förtärt är inte så värst stor. Om ni ändå kommer ihåg vad ni har förtärt så finns fortfarande risken att ert kort inte fungerar i kassan, vilket i de flesta fall leder till ett svinn som påföljd för butiken.

Detta svinn eller denna ”springnota” leder inte till någon påföljd för dig, mer än att du möjligen inte återvänder till butiken inom de närmaste veckorna av skamsenhet.

Detta svinn innebär för butiken en direkt förlust. Precis som vid stölder och snatteri. Absolut så skakar du nog av dig skuldkänslan att du inte har betalat. Men om vi ska börja kalla detta svinn för uppsåtlig stöld, då blir du inte så värst kaxig.

Poängen som alltid med denna typen av notis är som oftast att man vill se en förändring. Jag vill inte för både min arbetsplats skull, för mina kollegor runt om i landet och för din skull att någon ska bli kallad för tjuv. Så snälla, se skillnaden, i en matbutik köper du maten innan du äter den. Det innebär att det inte är någon restaurang.

Och slutligen, ett enkelt ”Hej” när det är din tur att betala ska väl inte vara så svårt att svara på?

Henrik W Pettersson, butiksanställd