Det är i sanning märkligt att Svenskt Näringsliv en vecka före jul hoppar av alla samtal med LO om hur nyanlända ska in på arbetsmarknaden. Eftersom Svenskt Näringsliv inte givit någon riktigt förklaring till sitt avhopp kan vi bara spekulera om orsaken, men där skönjs en ny inställning som knappast är gynnsam för vare sig de nyanlända eller för svenska företag som lider under dagens stora brist på utbildad arbetskraft.
Det vi kan konstatera är följande:
• Svenskt Näringslivs främst krav för nyanlända har varit att sänka ingångslönerna. Enligt Svenskt Näringsliv ger det fler jobb eftersom arbetsgivarna då får råd att anställa fler när de får arbetskraften billigt.
• LO har sagt sig villig att diskutera olika former av arbete/praktik där jobb och utbildning ska ingå och där arbetsgivaren bara ska betala för det jobb som utförs. Det är en rimlig konstruktion som varit gångbar många gånger tidigare.
Det här är välkända ståndpunkter som knappast orsakar något avhopp. Så vad är det då som har skett?
Mycket tyder på att avhoppet kan härledas till de tankegångar som Svenskt Näringslivs eget ekonomiska råd snart presenterar i en ny rapport. Dessa nya tankegångar förde rådets ordförande Lars Calmfors fram i en debattartikel i DN bara fyra dagar innan Svenskt Näringsliv hoppade av samtalen med LO.
Det intressanta här är att Calmfors och arbetsgivarnas ekonomiska råd tar ett halvt steg tillbaka från Svenskt Näringslivs eviga mantra om att ingångslönerna borde sänkas. Visserligen kan sänkta ingångslöner skapa en del jobb för nyanlända, anser Calmfors, men det är ännu bättre att skapa helt nya typer av jobb med ”rejält lägre minimilöner”.
I stället för att sänka ingångslönerna i de jobb som redan existerar bör vi alltså skapa nya jobb med extra låga löner. Det är talet om ”enkla jobb” som återigen förs på tal, men som i Arbetsgivarrådets kommande rapport drivs ännu längre än tidigare. Det här borde, enligt arbetsgivarnas ekonomiska råd, vara huvudlinjen för att få nyanlända i arbete.
Uppenbart blev Svenskt Näringsliv så imponerade av den nya linjen hos sitt eget ekonomiska råd att de har valt en ny strategi för nyanlända, en strategi där samtal med LO inte längre fyller någon funktion.
Med all säkerhet kommer vi även i fortsättningen att få höra Svenskt Näringsliv propagera för sänkta ingångslöner. Det är en linje Svenskt Näringsliv har drivit i decennier och ingenting tyder på att de skulle sluta nu.
Men det verkar som om Svenskt Näringsliv vill återföra argumentet om sänkta ingångslöner till att som tidigare gälla alla LO-anslutna och inte specifikt nyanlända flyktingar. För nyanlända ser vi den nya strategin: Ge dem nyskapade jobb med extra låga löner.
Historiken känns obehagligt bekant. Det samhälle som arbetsgivarnas ekonomiska råd lanserar har ju funnits förr, när många levde i extrem fattigdom trots att de hade ett jobb, och där tjänstehjonen inte var mycket värda, vare sig på arbetsmarknaden eller som människor.
I dag är dessutom behovet av utbildad arbetskraft skriande stor och förutspås bara bli större. Enligt Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg blir behovet av utbildad arbetskraft under många år framåt så stort att svenska företag behöver en invandring på 64 000 personer per år i arbetsför ålder för att täcka upp vakanserna.
Men mitt i denna skriande brist på utbildad arbetskraft drar sig Svenskt Näringsliv alltså ur samtal om hur vi ska kunna få nyanlända flyktingar i arbete.
Nog borde Svenskt Näringsliv ha kunnat fråga vad de egna medlemsföretagen egentligen behöver innan de slår igen dörren för utbildning och praktik och i stället drömmer sig tillbaka till ett svunnet klassamhälle.
