Den kooperativa rörelsen hade vid starten 1899 syftet att befria arbetarfamiljer från ständiga inköpsskulder. Vidare skulle all vinst gå tillbaka till den gemensamt ägda kooperationen. Men så här drygt hundra år senare har kooperationen sorgligt nog förvandlats till en affärsorganisation som går i bräschen för att försämra de anställdas villkor.
Och tyvärr fick Coops tilltag att kraftigt och ensidigt sänka arbetstiden för de anställda som ett sätt att kringgå lagen om anställningsskydd i veckan klartecken av arbetsdomstolen.
Domen var hård för de anställda. En ny väg för att dumpa arbetares villkor har öppnats för landets arbetsgivare.
Handelsanställdas förbunds åsikt om tillvägagångssättet, det som kallas ”hyvling”, är att det borde ha setts som en uppsägning. Då skulle de turordningsregler, uppsägningstider och den uppsägningslön som är lagstadgad och/eller avtalad gälla. Och naturligtvis går Coops hyvling stick i stäv med lagens intentioner om att säkra löntagares arbeten.
För vad är det egentligen som sker när Coop drar ned på arbetstiden men i övrigt inte ändrar arbetsuppgifterna? Jo, Coop överför företagets ekonomiska risker till de anställda. Personalens inkomster och tjänstgöringstider blir utan reglering det dragspel som jämnar ut inkomster och kostnader för koncernen.
Coops metod att dra ned på arbetstiden gör alltså att företaget fortfarande tar hem vinsten vid uppgångar men låter de anställda stå för smällen vid nedgångar. Hyvling kan också användas som ett sätt att öka arbetstakten för de anställda. Samma jobb ska göras på kortare tid och därmed till lägre löner.
Naturligtvis har fler företag redan anammat Coops metoder. Bland annat har Kommunal stämt de båda investmentägda välfärdsföretagen Attendo och Frösunda för att göra på samma sätt.
Och efter veckans dom i Arbetsdomstolen riskerar hyvling att sprida sig än mer på den svenska arbetsmarknaden. Därför krävs en gemensam strategi för hur LO-facken nu ska gå vidare. Handels och Transport har redan flaggat för att de vill ta upp hyvling i kommande avtalsförhandlingar.
Naturligtvis är det bra om frågan kan avgöras mellan parterna. Men om avtalsvägen inte lyckas omfatta tillräckligt stor del av arbetsmarknaden måste LO gå vidare med politisk påverkan och kräva en lagändring.
Det är naturligtvis extra sorgligt att det är den svenska kooperationens flaggskepp Coop som aktivt gått i frontlinjen för att skjuta de anställdas villkor i sank.
Tyvärr är det inte första gången som ledningen för kundägda företag som står arbetarrörelsen nära hellre ser sig som en del av koncernledningssverige än en del av en solidarisk organisation.
Som ordförande i Coops styrelse sitter sedan 2014 Anders Sundström. Han var tidigare koncernchef i kundägda Folksam. Där lät han sig bjudas på jaktresor med privat jetplan av hygienpappersbolaget SCA:s koncernledning.
När det avslöjades av Svenska Dagbladet under den stora SCA-skandalen ville inte Anders Sundström själv betala för de resor han haft med SCA-direktörerna.
I stället vältrades kostnaderna över på Folksams kunder, bland annat fick den halva miljon LO-anslutna som har placerat sin tjänstepension i Folksams fondförsäkring betala Anders Sundströms vildsvinsjakt med SCA-ledningen.
Och nu agerar Coop:s ledning än värre. Att kräva snabb underskrift utan betänketid, att skära ned timmar och därmed våldföra sig mot intentionerna i svensk arbetsrätt är skamligt inte bara mot den egna personalen och mot meningen i svensk arbetsrätt.
Det är också ett hån mot alla dem som har hjälpt till att bygga upp kooperationen och än i dag bär upp den svenska kooperation ute i landet.
