Grafik: Arbetet Klicka på grafiken för att se den större (Vänd telefonen för att se den tydligare)

Storbankernas rekordvinster har varit ett återkommande debattämne under det senaste decenniet. Företrädare för banksektorn försvarar vinstnivåerna och framhåller att lönsamheten ligger i linje med genomsnittet för storföretagen på Stockholmsbörsen. Men internationell statistik från Världsbanken visar att svenska bankers lönsamhet ligger i topp i en internationell jämförelse.

Före finanskrisen var den årliga avkastningen på ägarnas kapital i blågula banker över 20 procent. Endast brittiska banker var i närheten av sådana nivåer. Efter krisen har avkastningen sjunkit till 12,5 procent, men våra inhemska banker ligger fortsatt i topp.

Men det är inte bara vinsterna som stigit snabbt. Ny forskning visar att lönerna inom den svenska finanssektorn också har gjort det. I början på 90-talet var inkomsterna bland finansanställda drygt 30 procent högre än för arbetstagare på resten av arbetsmarknaden.

Det gapet har fördubblats inom loppet av två decennier.

Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan, är en av medförfattarna till en forskningsrapport i ämnet. Han hävdar att hårdare konkurrens om topptalanger eller mer riskfylld och svängig inkomstutveckling inte kan förklara snabbt stigande löner inom finanssektorn.

– Vi ser inte att fler toppbegåvningar söker sig till branschen, och finansanställda tenderar att landa på fötterna lönemässigt. Den naturliga förklaringen är att individer som arbetar för företag som tjänar mycket pengar får mer betalt. Dessa personer har råkat vara på rätt plats vid rätt tillfälle, säger Per Strömberg.

Grafik: Arbetet Klicka på grafiken för att se den större (Vänd telefonen för att se den tydligare)

Han framhåller kreditavreglering, införlivande av ny teknologi och oligopolmarknad med några få tongivande aktörer som nyckelfaktorer bakom branschens ökade förmåga att tjäna pengar sedan 1980-talet. Efter den senaste finanskrisen har ökningen i relativlönen planat ut.

– Det har införts mer direktreglering av ersättningssystemen i bankerna. Men än viktigare är att höjda kapitalkrav tvingat bankerna att förstärka sin kapitalställning. De har tvingats använda mer av vinsterna från verksamheten till att bygga upp aktiekapitalet. Det har samtidigt inneburit att det funnits mindre pengar att höja lönerna med, säger Per Strömberg.

Han tillägger att finanslönerna kan komma att stiga snabbare när bankerna väl har byggt upp sitt kapital. För att möta utvecklingen efterlyser han politiska åtgärder för att få ökad konkurrens inom finanssektorn. Däremot är han skeptisk till det nya utredningsförslaget om skatt på finansiell verksamhet.

– Förslaget har motiverats med att branschen är momsbefriad, och inte för att komma åt stigande vinster och löner. Men det riskerar att slå fel. Vissa jobb inom branschen är mycket lättare att flytta än andra. Risken är att det slår mot jobb med lägre löner inom finanssektorn som kan komma att flytta till Baltikum, säger Per Strömberg.

En som försvarar förslaget om en 15-procentig skatt på finansiell verksamhet är LO-ekonomen Torbjörn Hållö. Enligt honom leder momsbefrielsen till att finansiella tjänster relativt sett blir billigare än andra varor och tjänster, vilket blåser upp efterfrågan. Han ser inga skäl till att finanssektorns expansion ska främjas genom särskilt förmånlig beskattning.

– Förslaget täcker bara en tredjedel av skattefördelen som uppgår till tjugo miljarder kronor årligen. Så sektorn kommer fortsatt att ha en stor subvention. Inslaget av övervinster och lönestegring i finansbranschen innebär att skatteökningen sannolikt inte bara vältras över på kunderna, utan även påverkar vinster och löner, säger Torbjörn Hållö.

Men Johan Fall, chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv, ser många problem med förslaget.

– Det slår extremt brett. Tvåhundratusen företag som inte huvudsakligen sysslar med finansiell verksamhet träffas, vilket gör att det kan bli knepigt och krångligt att hantera. I slutändan är detta en skatt på arbete och det är inte bra för jobben. Sedan kommer det att innebära att sparande blir dyrare och pensionerna lägre, säger Johan Fall.

LO-ekonomen Torbjörn Hållö tonar ner farhågorna om sänkta pensioner. Enligt honom skulle den föreslagna skatten inte få någon märkbar effekt på pensionerna.

– Sedan är detta inte bara är en utgift, utan också en inkomst för staten. Om staten använder pengarna till att förbättra välfärden på olika sätt som gynnar löntagarna, så ska det ställas mot högre konsumtion av finansiella tjänster. Vi vet att sådana främst konsumeras av personer med goda inkomster, säger Torbjörn Hållö.

Anders Eld