Med sin nya låglönesatsning hoppas LO kunna driva igenom högre löner – utan att behöva gå med på försämrade avtal. Det skulle i så fall bryta mönstret mot tidigare år på ett sätt som får arbetsgivarna att slå bakut.

LÄS OCKSÅ LO:s lönesatsning: liten effekt på löneskillnader

LO:s utgångsbud är påslag på 2,8 procent, men att 2,8 procent av 24 000 kronor, det vill säga 672 kronor, ska utgöra ett golv för alla. Därmed begär man ett högre procenttal på löner under 24 000. Förhoppningen är att industrin ska sätta en norm för löneökningarna både i procent och krontal, som övriga avtal ska rätta sig efter.

Att man kräver mer i påslag utifrån andelen lågavlönade är i sig inget nytt.

Men i år driver LO gemensamt att lågavlönade yrkesgrupper inte ska behöva släppa annat av värde för att få de extra lönepåslagen.

– Den stora skillnaden jämfört med tidigare är att man säger att det ska inte betalas något för det här. Man ska inte behöva försämra innehållet i avtalen. Om det lyckas eller inte får vi se, säger journalisten Anna Danielsson Öberg.

Hon har skrivit LO-rapporten ”Vägen mot sammanbrottet” som granskar effekten av tidigare låglönesatsningar. Det var en aha-upplevelse för henne att se hur konsekvent de kvinnodominerade förbunden har fått byta bort annat i sina avtal för att få extra lönepåslag. Det som fått stryka på foten har bland annat varit ökningar av avtalens lägstalöner och inflytande över arbetstider.

LO:s enighet om att inga sådana byten ska behövas för att få igenom låglönekraven 2017 ställs på sin spets om något förbund ändå känner sig tvingat dit i förhandlingarna.

– Då ska de ju kunna få hjälp med att gå i konflikt. Det får vi se om ett sådant stöd ges, säger Anna Danielsson Öberg.

Industrin som ska gå före och få igenom ett krontalskrav för de lägre avlönade har en mindre andel arbetstagare som tjänar under 24 000. Knappt 16 procent av alla i IF Metalls lönestatistik har en sådan lön.

Krontalsmärket ska sedan vidare till Hotell- och restaurangfacket och Handels – där strukturen är omvänd.

HRF:s avtalssekreterare Per Persson säger att runt 80 procent av alla i branschen har en lön som är lägre än 24 000 kronor. Inom Handels största avtal, detaljhandelsavtalet, är andelen runt 70 procent. Ett krontalskrav för alla med löner under 24 000 skulle påverka den totala procentuella ökningen av lönekostnaden betydligt mer i dessa branscher än i industrin.

– Det här blir ju ett sätt att frångå den modell som i dag finns där allt ska räknas inom märket. Det kan vi inte acceptera, säger Visitas förhandlingschef Antje Dedering.

– Komma tillbaks till tiden före industriavtalet är inte något vi vill eller som jag tror att våra motparter vill. Men det blir konsekvensen av ett krontalsbelopp som inte avräknas. Det blir två märken, fortsätter hon.

Är du förvånad att LO har konstruerat en sådan här modell?
– Ja, det är jag.

Tomas Undin, förhandlingschef på Svensk Handel, säger också att samordningen går på tvärs med den normering som gällt sedan slutet av 1990-talet.

– Konsekvenserna av modellen är, om man läser den ordagrant, att det här blir på bolagsnivå. Då kommer vi inte att ha en normering, utan företagen skiljer sig åt beroende på lönestrukturen hos det enskilda bolaget, säger han.

Han har förstått det som att industriarbetsgivarna, som ju ska pröva modellen först, inte är ”ett dugg intresserade” av att teckna avtal med dubbla märken. Direkt efter att LO presenterat sin modell sa Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe mycket riktigt till Arbetet att den är ”felaktig”:

– På ett antal avtalsområden kommer vi få en löneökningstakt som avviker uppåt från normen.

IF Metalls ordförande Anders Ferbe har däremot varit tydlig med att ambitionen är en industrinorm i både procent och krontal.

– Det kommer inte bli lätt, det ska gudarna veta. Men vi ska försöka så gott vi kan. Klarar vi det innebär det så ohyggligt mycket för till exempel Hotell och restaurang som då kan få ett krontalspåslag utan att behöva betala med avtalsförsämringar, sa han till Arbetet då de siffersatta kraven presenterats.

LO:s ambition är en krontalsnorm som är så stark att Medlingsinstitutet driver den för dem som tjänar under 24 000, utan att kräva andra försämringar i avtalen. Medlingsinstitutets generaldirektör har tidigare avböjt att kommentera myndighetens hållning innan industrins avtal är klara.