Det svenska hatet är framför allt en bok om Kent Ekerot, men också om den antimuslimska politiska miljön i Sverige. Boken ger dessutom en initierad beskrivning av SD:s dubbelspel.

I Lasermannen (2002) berättade Gellert Tamas om förhållandena i Sverige då John Ausonius i skydd av mörkret började sin vendetta mot invandrare. Kriget i det forna Jugoslavien åstadkom stora flyktingströmmar i början av 1990-talet, arbetslösheten var hög, flyktingförläggningar brann och för första gången i svensk historia vann ett högerpopulistiskt parti, Ny demokrati, inträde i riksdagen. Sådana var förutsättningarna när xenofobin segrade över förnuftet.

Men i nästföljande val (1994) åkte Ny Demokrati ut med öronen före – de räknade fel när de attackerade muslimerna, skriver Gellert Tamas i sin senaste bok om Sverige: Det svenska hatet.

2009 skrev Jimmie Åkesson i en debattartikel i Aftonbladet att muslimerna utgör ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”. Året därpå kom Sverigedemokraterna – partiet som hittills fördubblat sina väljarsiffror vid varje val sedan början av 1990-talet – in i riksdagen.

Sedan 1994 har synen på muslimer förändrats radikalt, den stora vattendelaren är terrorattacken mot tvillingtornen i New York. På ett skickligt sätt lyckas Tamas knyta den händelsen till två av de mest tongivande personerna inom SD: Ted och Kent Ekerot, bröder med polskjudiska rötter. Det svenska hatet är framför allt en bok om Kent Ekeroth, men också om den antimuslimska politiska miljö där han söker sina själsfränder – den amerikanska counterjihadrörelsen – och utvecklar sina talanger.

För de flesta människor är det naturligt att skilja på fundamentalistiska extremister och den långt större skaran fredliga muslimer. För de tongivande inom SD existerar inte den skillnaden, påpekar Tamas. De menar att det kan se ut som om muslimer flyr för att undkomma krig och förödelse, men att de alla har en dold agenda, nämligen att få omvärlden att anpassa sig till deras ålderdomliga levnadsmönster.

När bröderna Ekeroth under inledningen av 2000-talet började etablera sig inom SD väckte de undran på grund av sina judiska rötter. Men tidpunkten var den rätta för dem; högerpopulistiska partier överallt i Europa, sådana som Vlams Belang i Belgien, med nazistisk och judefientlig bakgrund, gjorde en samtidig omsvängning vad gällde hatobjekt. Om man förut betraktat judarna som huvudfienden var det nu muslimernas tur.

Det som gör störst intryck på mig i Gellert Tamas välskrivna bok är hans initierade beskrivning av SD:s dubbelspel. Utåt sett är dessa personer välartade, kostymklädda och välformulerade. Men under ytan är det fortfarande bomberjackor och grova kängor som gäller; man underblåser stormen av hat mot invandrare, i synnerhet muslimer. Att framträdande personer inom partiet ligger bakom bland annat hatsajten Avpixlat förnekas bestämt officiellt.

Utåt sett kan man framföra sin skepsis mot att Sverige ska ta emot ett stort antal invandrare, man säger att det är bättre för muslimer att återvända till sina hemländer för att de där har lättare att leva som de önskar, men på Avpixlat skriver man anonymt att alla muslimer strävar efter världsherravälde.

Och i princip varje nytt uttalande från SD:s ledarskikt – som alltid åtföljs av den ofriserade ”sanningen” på någon av hatsajterna – resulterar i ännu en nedbränd flyktingförläggning. Det är en stor skam.

Erik Löfvendahl

Reportagebok

Det svenska hatet

Gellert Tamas

Natur och Kultur