Under onsdagen kommer besked om LO:s eventuella samordning i avtalsrörelsen. Juristen Sofie Rehnström på LO skrev förra året en rapport om samordningens historia. Enligt henne har det blivit tekniskt svårare att komma överens.

LÄS OCKSÅ Lista: Frågorna inför avtalsrörelsen

Under vilka perioder har LO:s förbund varit som mest samspelta inför avtalsförhandlingar?
– Från 1956 till någon gång i början av 70-talet var det i alla fall enklast tror jag. Vi hade väldigt lite regler på arbetsmarknaden, det fanns massor av frågor som borde regleras och fixas och eftersom det var en god konjunktur och Sverige var ekonomiskt på väg uppåt så producerade parterna en massa saker tillsammans. Då går det ju bra naturligtvis.

Och när har det kärvat som mest?
– Det har väl kärvat lite då och då. Förbunden har ju olika branscher som kan kräva lite olika åtgärder. Efter kriget förhandlade förbunden själva ett tag, för det blir ju ett behov av att rätta till egna saker som kanske inte alla har bekymmer med. I olika perioder även på 90-talet har man förhandlat lite själv.

Kan man sätta fingret vilken typ av frågor som varit mest kritiska att samordna sig runt?
– Nej, det tycker jag nog inte.

Förra året var den svåra frågan hur man skulle utforma låglönesatsningen och det var det även senast samordningen sprack innan dess. Har det varit sådana frågor även längre tillbaka i tiden?
– Redan då man samordnade sig första gången i någon form, under kriget, började man med principen att man skulle lyfta låglönegrupper. Det har man nog varit överens om egentligen, att det är vår uppgift.

Sofie Rehnström menar att detta blivit tekniskt svårare under 2000-talet då förutsättningarna ändrats i och med att omvärlden styr i högre grad än tidigare.

Hon hänvisar till industrinormen och till Medlingsinstitutets roll och säger att det tidigare inte var någon annan än parterna som bestämde hur det skulle bli. Hon menar att dagens system, med dessa faktorer, på många sätt fungerar bra men att det kanske kan behövas lite ventiler.

Sofie Rehnström säger att dagens konstruktionen för samordning har använts i någon lös form sedan 1998.

– Man har bestämt vissa saker gemensamt, men man har förhandlat som förbund och naturligtvis kastat in egna frågor.

Har det någonsin under de åren varit lika kritiskt för det arbetssättet som förra året då samordningen sprack?
– 2012 var vi inte eniga heller. Då var industrin inte med. Det är ju mycket teknik som är problemet eftersom man har så olika konstruktion på lönebestämmelserna i olika avtal så blir det rent tekniskt väldigt besvärlig, men ingen säger att man inte ska höja botten.